Kategoriarkiv: Miljö

Hur allvarligt är det egentligen i Fukushima

Jag blir lite fundersam om vad som egentligen händer i Fukushima. Bara det faktum att Japans regering förbereder en lag som upphöjer information från Fukushima till statshemligheter gör att man blir orolig. Det innebär att om någon lämnar ut annan information än den statligt godkända riskerar dom upp till tio års fängelse.

Den information som finns ute på nätet säger allting från att detta är jordens undergång till att det är helt ofarligt. Av det jag lärt mig i skolan så är jag mer benägen att tro att det är rätt rejäla problem som väntar och att då Japans regering upphöjer informationen till statshemlighet styrker den misstanken rätt rejält. Samtidigt får man höra att radioaktiviteten späds ut så pass mycket att det hamnar under WHOs gränsvärden.

Man måste citera Di Leva

Vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när allt är så här…

Nu börjar vi se facit av kärnkraften

I Fukushima har man nu höjd varningsklassen från 1 till 3. Det innebär att att det klassas som en ”allvarlig incident”. För min del så har det varit ganska allvarligt redan från början. Radioaktivt vatten rinner ut i havet och det är så mycket strålning i det att om någon står 1 timme brevid det så motsvarar det fem gånger vad som är tillåtet för en anställd under ett år. Redan idag finns det forskare som anser att hela norra Japan skall klassas som ”obeboelig” och situationen  förvärras hela tiden. Man får inte stopp på det läckande vattnet och risken för fler jordbävningar finns hela tiden.

Många vill klassa kärnkraften som säker men det är väldigt svårt när absolut säkerhet inte alls är drivande när det gäller beslut om utveckling av kärnkraft. Det är pengar. Så länge säkerhet hela tiden står emot vinst så tas inte dom beslut som borde tas för absolut säkerhet. Många minns Tjernobyl och naturligtvis Fukushima men minns ni alla dom andra olyckorna?

1950-talet

  • Chalk River, Kanad, 1952, (5)
  • Kyschtym, Ryska SFSR, Sovjetunionen, 1957, (6)
  • Sellafield, Storbritannien, 1957
  • Simi Valley, Kalifornien, USA
  • Knoxville, Tennessee, USA

1960-talet

  • Idaho Falls, Idaho, USA, 1961, (-)
  • Charlestown, Rhode Island, (-)
  • Monroe, Michigan, USA, (-)
  • Lucens, Schweiz, (-)
  • Rocky Flats, Colorado, (-)
  • Ågestaverket, Sverige, 1969, (-)

1970-talet

  • Leningrad (St Petersburg), dåvarande Sovjetunionen 1975. Engelska Wikipedia
  • Jaslovské Bohunice, Tjeckoslovakien, 1977, (4)
  • Greifswald, dåvarande Östtyskland, (-)
  • Browns Ferry, Alabama, USA, (-)
  • Three Mile Island, Pennsylvania, USA, 1979, (5)

1980-talet

  • Saint-Laurent, Frankrike, 1980, (4)
  • Tsuruga, Japan, 1981 (2)
  • Buenos Aires, Argentina, 1983, (-)
  • Gore, Oklahoma, USA, (-)
  • Tjernobyl, Ukrainska SSR, Sovjetunionen, 1986, (7)
  • La Hague, Frankrike, (-)
  • Decatur, Georgia, USA, (-)
  • Vandellós 1, Spanien, 1989, (3)

1990-talet

  • Sewersk, Tomsk, 1993, Ryssland (4)
  • Tōkai-mura, Japan, 1999
  • Blayais, Frankrike

2000-talet

  • Paks, Ungern, 2003, (3)
  • Sellafield, Storbritannien, läckage i upparbetningen vid Thorp, 2005, (3)
  • Atucha, Argentina, 2005, (2)
  • Braidwood, Illinois, USA, 2005, (-)
  • Fleurus, Belgien, 2006, (4)
  • Forsmark, Sverige, 2006, (2)
  • Erwin, USA, 2006, (-)

2010-talet

När man ser en lista som denna är det inte lätt att känna sig trygg med kärnkraften.

(Informationnen ang olyckorna är hämtade från wikipedia)

Shopping som koncept är inte hållbart

Jag tänkte skriva några rader om ”shopping”. Ordet shopping skiljer sig i betydelse från  ord som ”proviantera” eller ”handla” i betydelse. Rent teoretiskt sett är shopping bara en engleskt ord som betyder ”handla” men för oss i Sverige har ordet fått en annan betydelse. Det betyder krasst sett att man åker och handlar utan att veta vad man ska handla. ”Nöjeshandlig” kanske vore det korrekta ordet. Men gör man det för nöjes skull eller för att dämpa ångest?

Om alla gjorde så att man bestämde exakt vad man skulle handla innan man åkte iväg till affären så tror jag att handeln skulle minska med 50 %. Detta skulle naturligtvis var helt förödande för nationalekonomin som den ser ut idag men det skulle nog vara bra för miljön och för den mentala hälsan hos befolkningen. Kanske skulle det leda till ett nytt ekonomiskt system där ”köp av skräp som man egentligen inte behöver” inte längre är drivkraften utan instället  kan man kanske bygga ett samhälle som både är mentalt och ekoligiskt hållbart.