Är tron på ett liv efter döden skadligt för vårt samhälle?

Idag tänkte jag bli riktigt filosofisk. Min utgångspunkt för denna fundering är frågan om varför människor fortsätter att försöka berika sig trots att man redan har mer pengar än man kan spendera under en livstid.

Världen är full av människor som hela tiden strävar efter överdriven rikedom trots att dom redan har mer pengar än dom någonsin kan spendera. Dom söker sig positioner med makt och har inga problem att försöka kontrollera sin omgivning. Dom kan stödja krig när det gynnar deras ambitioner, som oftast är ekonomiska, och lobba för lagar som gynnar deras egen ekonomi även om dom vet att andra lider av just dessa lagar. För många av dessa är miljön helt underställd deras egna inkomster. Exploatering av länder i fattigdom verkar inte heller vara något större problem i deras sinnevärld. Allt detta trots att dom inte hinner förbruka den rikedom dom redan ackumulerat under sin livstid.

Vad är det som driver dessa människor? Att bara skylla på girighet känns väldigt förenklat. Självklart finns det människor som eftersträvar pengar för pengarnas skull men jag tror att dom flesta suktar efter pengar p g a det man kan köpa för dom och den makt som det ger.

Av det jag kan läsa mig till när det gäller den typen av människor, som har privat ägande som mantra, så säger sig väldigt många av dom vara religiösa. Att dom tror sig ha ett medvetande efter döden skulle naturligtvis förklara varför dom vill fortsätta att ackumulera rikedom. Om man tror sig kunna vara medveten efter döden så kan de säkert kännas betryggande att man har sörjt för sina efterkommande. Dom kanske till och med tror sig kunna sitta på ett moln och titta ner på sin familjs liv i fortsatt rikedom. Kort sagt att man sörjer för sin ätt även i evigheten.

Andra är uppslukade av att bygga monument över sig själva så att dom inte skall bli bortglömda. Man borde kanske även klassa den typen av beteende som religion. Under vikingatiden var ens eget eftermäle otroligt viktigt. En rik människa kunde sätta upp stora stenar med runor så att eftervärlden kunde se deras storhet. Idag är det inte alls ovanligt att rika människor bygger monument som sedan får bära deras namn. Dessa monument kan vara allting från en staty till ett multinationellt företag. Till det behöver dom mycket pengar. Ju mer pengar desto större monument.

Tänk er nu om man inte trodde på livet efter döden? Klart att man skulle vilja lämna sin familj i ekonomisk trygghet och säkerhet. Men betänk också att arv inte kräver att den som ärvt pengarna måste använda dom till någonting gott. Du kan dock vara ganska säker på att den som ärvt pengarna då blir en stark förespråkare av privat äganderätt. Men ingen kan veta hur ens barnbarnsbarn kommer att vara. Det finns då en risk att dom överlämnar  en ofantlig rikedom och makt till en person som dom kanske inte ens ville vara släkt med. Betänk att även Hitler var någons barnbarnsbarn.

Tron på livet efter döden kanske är tröstande för många människor och det vill jag absolut inte missunna någon. Men om den tron på ett liv efter döden gör att den extrema girighet uppmuntras så kanske vi borde se lite mer allvarligt på frågor som dessa. För i slutändan är sociala ojämlikheter och dagens konsumtionssamhälle inte någonting att hylla. Dagens konsumtionssamhället lever i slutändan på just girigheten och vårt habegär. Och sociala ojämlikheter blir den självklara effekten.

Kommentera