Jag har genom åren aktivt arbetat för att Norrbotniabanan skall byggas. Järnvägen behövs och är viktig. Därför det är riktigt trevligt att det äntligen är igång. Som ett ödets ironi visade sig dock att vårt hus, och 13 andra i vårt område, var i vägen för bygget och för ett drygt år sedan fick vi beskedet att våra fastigheter kommer att exproprieras.

Det kom naturligtvis lite som en chock men vad jag sett verkar alla vara överens om att järnvägen måste byggas. Jag har då inte hört någon klaga över den saken. Däremot dyker några andra problem upp. Våra fastigheter har som i ett trollslag blivit värdelösa. Vår granne kontaktade en mäklare som konstaterade att värdet är noll eftersom att fastigheten är helt osäljbar.

När man får ett exproprieringsbesked så stannar allting av. Vi själva hade tänkt bygga ett stort växthus. Det la vi på is. Till om med Trafikverkets egen representant sa att det inte löns att måla eller tapetsera. Den självklara rätten att planera sin egen framtid upphör. Man är fast. Det kan man säkert leva med under ett år. Men vad gör man när det blir 7 år? Hur börjar man må när man skall pausa sitt liv i 7 år utan att kunna planera sin egen framtid? Enligt trafikverkets representant är det inte omöjligt att inlösen är sex år borta vilket skulle innebära att vi då skulle ha levt i denna limbo i över sju år.

Där vi bor är det 14 fastigheter som är berörda vad vi förstår. Inlösen för dessa 14 fastigheter är kaffepengar i relation till projektets hela budget. Men ändå vill dom inte påbörja att lösa in fastigheterna. Näe… det är inte riktigt sant. Om du har ”särskilda skäl” så kan du få förtida inlösen. Det gäller då skilsmässa, dödsfall eller medicinska skäl.

Enligt Trafikverkets representant finns det inga lagar som hindrar dom att göra inlösen redan nu. Men tydligen finns det arbetsordningar. Jag frågade honom om det inte räcker med ett styrelsebeslut för att göra undantag från dessa arbetsordningar? På det svarade han jakande men antydde ändå att det var omöjligt.

Skulle det finnas ekonomiska skäl för att inte lösa in redan nu? Egentligen inte. Om dom gör det så bokförs fastigheterna som en tillgång hos trafikverket och räntan är noll. Det är knappast några likviditetsproblem heller. Som jag ser det finns det kort sagt ingen vettig orsak att låta dessa familjer leva under denna press under så lång tid. Det känns faktiskt ganska elakt.

Utöver det har vi insett att det finns fler problem som kommer att dyka upp. Den ersättning man får är marknadsvärdet plus 25 %. Det kan verka generöst men tyvärr är det nog inte så generöst som det verkar. Det finns nämligen inga fastigheter, av den typen som skall lösas in, att köpa i Bureå som det är nu. Det lär inte bli bättre när 14 familjer till börjar söka. Kommunen har förvisso börjat planera för några nya hus men då som villakvarter. Dom hus som nu skall exproprieras ligger i utkanten av Bureå med stora gårdar, hästhagar, hönsgårdar, ladugårdar och flera har mycket stora garage. Om det skulle dyka upp en enda sådan fastighet till försäljning efter exproprieringen kommer det att finnas MÅNGA intressenter vilket kommer att driva upp priserna långt mer än dom 25 % som betalar utöver marknadsvärdet. Konsekvensen av detta är att många av dom vill bo på det sätt vi gör nu kommer att lämna Bureå och söka sig till byar där det fortfarande kanske finns den typen av boende. Barnen kommer att få byta skola osv. Men även där kommer priserna förmodligen att öka mer än dom 25 % som man så generöst betalar mer än marknadsvärdet.

Det kanske låter som att jag klagar över att Norrbotniabanan skall byggas men så är verkligen inte fallet. Men jag förstår inte varför människor skall behöva må dåligt när det egentligen varken finns laglig eller ekonomisk anledning till det.

Kent Holmkvist
kent@holmkvist.net

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.