Att se bortom partipolitik

Jag är idag engagerad i ett politiskt parti. På tankeverket försöker jag verkligen inte skriva vilket parti det är eftersom att jag tycker det är oviktigt och det har en tendens att skapa mer murar än broar.

Politik är däremot viktigt och det enda sättet idag att verkligen kunna göra någon skillnad är att engagera sig i just ett parti. Nu antar jag att dom flesta kan gissa vilket parti som ligger mig närmast men det är viktigt att man inte blir blind för goda idéer och intentioner från alla partier. Målen är ofta samma i alla partier det är bara vägen dit som skiljer.

globe-762008_1280

När jag gick med i mitt parti fick jag frågan om varför just dom. Mitt svar var enkelt och från hjärtat: “Dom sög minst”. Det var inte så att jag sa att dom “var mitt bästa alternativ”. Jag valde termen “dom sög minst”. Anledningen är enkel. Hur än goda intentioner ett partis medlemmar än har så drabbas man snabbt av det som kallas realpolitik. Realpolitik är ett ord som ledande personer inom ett parti använder när dom röstar helt mot sina medlemmars övertygelse. Detta skapar obönhörligt politikerförakt.

Men varför vill man hålla på med politik? För mig är svaret enkelt. Jag vill att mina barn skall få en bättre värld än den jag växte upp i. Jag ser det helt enkelt som mitt ansvar gentemot mina barn och barnbarn. Precis som andra är mån om att barnen hamnar i rätt skola. Jag vill att det skall bli bättre.

Om man läser vad dom olika partierna skriver så har dom verkar dom flesta ha goda intentioner. Dom verkar alla vilja bygga en bättre framtid. Men sen slår realpolitiken till. Det är då många politiker viker ner sig i rädsla av att inte kunna fortsätta sin politiska karriär med hägrande avgångsverdelag. Den jag minns mest var Fredrik Federley i Centerpartiet som lovat sina väljare att jobba benhårt mot FRA lagen. Han stod och grät i Riksdagen efter att partipiskan slagit stora sår över hans rygg. Sedan röstade han för FRA.

Många kände då sympati för honom och tyckte att han ändå kämpat väl. Jag kände bara förakt. När man representerar andra människor måste man ha kurage nog att rösta enligt det mandat väljarna gett en. Är det sedan så att det kostar platsen i riksdagen så skall man vara villig att ge upp sin plats.

Miljöpartiet sitter nu i regeringen. Detta var av någon anledning väldigt viktigt för Miljöpartiets ledning. Det är självklart bra att man får möjlighet att sitta i regering men vilket pris är man villig att betala? Måste man betala med att tyst samtycka till saker som här helt emot ens egna väljare? Törs man inte säga att vi är egentligen emot men vi lyckades inte bättre än så här i förhandlingen?

Jag tycker vi behöver fler människor som engagerar sig i politik men jag vill att dom skall göra det för att dom verkligen vill förändra någonting. Inte för att dom vill ha en karriär. Inte för att dom hungrar efter makt och inte för status.

Sverige har idag massor av problem. Vår riksdag är demokratiskt vald och dom har makten att förändra lagar. Dom kan förändra allt. Vi kan till och med gå ur EU om vi så önskar. Varför skall vi inte kräva av våra politiker att dom förvaltar den makt vi ger dom till allas gagn. Jag tycker vi skall börja med att se över hela vårt ekonomiska system eftersom att vårt nuvarande är utdaterat och har slutat fungera. Om vi gör det jobbet ordentligt tror jag att alla övriga problem blir lätta att lösa.

Kommentera