Bara för att någonting är svårt betyder det inte att det är omöjligt: Del 2

7 maj 2017 skrev jag ett inlägg om att vi faktiskt kan förändra vårt samhälle till någonting bättre och hävdade att ingenting är omöjligt. Naturligtvis var det några som genast menade att det var just det. Jag lovade då att skriva en mer detaljerad förklaring till hela det inlägget. Tyvärr är detta en stor fråga vilket gör att detta inlägg kommer att bli lååååångt och med många hänvisningar. Normalt brukar jag försöka att inte vara så långdragen eftersom att många ledsnar av att läsa långa skrivelser med så tråkigt innehåll som politik och ekonomi. Denna gång kände jag dock att det var viktigt att få med hela grunden för min argumentation.

För att förklara varför jag menar att vi behöver ett helt nytt samhällssystem kommer jag att måsta ta upp några olika saker som jag känner gör min argumentation till helt logisk. Då kör vi.

Pengar

När jag talar med folk om pengar så möts jag ofta av attityden att pengar i sig har ett fixerat värde och att ingen vill börja med byteshandel igen. Jag kanske bör börja med att informera om att jag inte heller vill gå tillbaka till byteshandel. Men däremot så har pengar inget fixerat värde. Pengar är en värde ackumulator. Tyvärr en ganska dålig sådan eftersom att värdet ofta förändras och tyvärr sjunker värdet ganska ofta. Det är till och med inbyggt i vårt system genom inflationsmål och exportstimulanser.

Jag tänkte nämna lite om hur pengar skapas. Det blir en förenklad version eftersom att detta inlägg riktar sig till vanligt folk och inte nationalekonomer.

Idag så skapas pengar mestadels genom skuld och pengamultiplikator. (Pengamultiplikatorn är en formel som beskriver expansionen av ett belopp som sätts in på en bank, alltså hur mycket krediter banksystemet kan skapa.) När någon köper ett hus så kan hen t ex låna 1 miljon. Skuldsedeln räknas som en säkerhet i banken och adderas till bankens kapital. Den prestation som banken gör är att skriva ut ett färgglatt papper och du lovar att betala tillbaka en massa pengar under en massa år. Det är ingen dum affärsidé. Tänk så trevlig det skulle vara om vi alla kunde skriva ut ett papper och sedan lovade folk att betala oss pengar under resten av vår livstid 🙂

Nu har det dock skapats en miljon. Den som sålde dig din fastighet får din miljon och sätter in det på sin bank. Det kan faktiskt även vara den bank som du lånade dina pengar från. Då behöver banken bara behålla en liten del av det kapitalet i reserv. Resten kan dom låna ut en gång till. Jag tror att det är 90 % dom får låna ut av det kapitalet. Så för dessa 900 000 kr köper den som sålde huset en båt. Den som sålde båten kan då sätta in pengarna på sitt konto, vilket även det kan vara samma bank, och sedan börjar det om igen. Så banken skriver ut ett papper som du skriver under och sedan skapas en massa pengar. Om vi använder 90 % som utlåningsbart av insatt kapital så blir det när allting är klart 1 000 000 + 900 000 + 810 000 + 729 000 + 656 100 + 590 490 + 531 441 + 478 297 + 430 467 + 387 421… osv. Men jag stannar där. Vi är redan uppe i 6 513 216 kr. Men vad är nu säkerheten för dessa dryga 6 miljoner? Jo den är skuldsedeln på 1 miljon som du skrivit under.

Ponera nu att värdet på dit hus sjunker med 30 % och banken måste be dig återbetala 300 000 kr. Då är det inte bara säkerheten för 300 000 kr som borde återkallas. Utan även alla dom pengarna som mulitplikatorn har skapat. När det inte sker så har inte banken nog med kapitaltäckning. Då har vi en bankkris.

Många köper idag guld, mark, aktier osv. Argumentet är ofta att dom “har bättre avkastning på det insatta kapitalet”. Men det betyder faktiskt att pengar inte är ett särskilt bra sätt att ackumulera värden. Men det är inbyggt i systemet. Jag bör även nämna att värdepapper idag i princip har övergått till en spekulationsbransch eftersom att många använder värdepapper för att pengar minskar i värde. En klart tecken på det är att våra politiker har börjat tala om “realekonomi” (riktig ekonomi) till motsats från just värdepapper.

Så när folk talar om pengar som ett egenvärde eller någonting att eftersträva som bör man tänka på vad pengar egentligen är. Det är inte pengarna som är viktiga utan det är vad man kan köpa för dom innan dom tappar i värde.

En lösning på detta skulle vara att Riksbanken fick monopol på att skapa pengar samt att pengamängden var begränsad och baserat på antal invånare. Men jag antar att Sverige är fullt av kloka människor som nog kan hitta en passande lösning på denna fråga.

Den globala uppvärmningen

Nu finns det dom som hävdar att den globala uppvärmningen är en myt eller att den inte är skapad av människan. Eftersom att forskarvärlden är så rörande överens om att den är verklig och skapad av människan så väljer jag att ta det som fakta. Skulle det vara så att över 97 % av forskarvärlden har fel så är ingen gladare än jag men jag väljer att se detta som fakta.

Konsekvenserna av global uppvärmning

Konsekvenserna av global uppvärmning är ofta uppe för debatt. Tyvärr framförs detta oftast som att det är saker som skall hända 2050 och då med att vattnet skall stiga med några decimeter. Det ger folk känslan av det inte är så farligt och om det blir lite jobbigt så är det ändå långt borta i framtiden.

Detta är ett problem. Vi har nämligen börjat se effekterna redan nu. Detta i form av torka och svält. Nu finns det dock svenskar som tycker att det inte spelar någon roll? Det är ju inte här. Detta är fel. Inte bara för det faktum att det är omoraliskt att tänka på det sättet utan för att vi drabbas även genom social oro i världen. Vi får krig och stora flyktingströmmar. Klimatförändringarna har t ex påverkat konflikten i Syrien. Den slutsatsen finns i en forskningsrapport från University of California som presenterades i början av mars 2015. Där fastslår dom att torkan 2007 – 2010 skapade stora flyktingströmmar från landsbygden in till städerna vilket ledde till arabiska våren. Vi har även stora problem med vattenbrist i t ex Kalifornien, Kina och numer även Sverige.

I Sverige har vi inte platsbrist. Det är ett av världens med glesbefolkade områden. Vi borde kunna ta emot folk. Varför gör vi inte det i större utsträckning? Vi skulle kunna odla upp mer mark, bygga fler hus och producera mer varor. Många skyller på kulturella orsaker och liknande. Men när man verkligen går på djupet in denna fråga så brukar man hamna i känslan av rädsla. En rädsla att vi skall måsta dela med oss av vår välfärd. En välfärd som upprätthålls av pengar som vi nu vet bara är hittepå och som förlorar sitt värde så fort vi slutar lita på dessa pengar.

Orsakerna till global uppvärmning

Vi bör nu även nämna vad det är som skapar den globala uppvärmningen. Vi har jordbruk, energi, avfall, skogsbruk osv. Men om vi bryter ner detta så är en stor del av energiåtgången kopplad till överdriven konsumtion. Så även när det gäller jordbruket och skogsbruket. I Sverige slår vi oss ofta för bröstet och intalar oss att vi är i miljöarbetets framkant. Det brukar visas med statistik och svulstiga uttalanden från våra ledande politiker. Problemet är att vi har exporterat våra utsläpp till andra länder så att dom inte syns i statistiken. Allt för att inte påverka tillväxten i vår ekonomi.

T ex är inte produktion av produkter i andra länder med i vår statistik. Inte heller frakt av dessa varor. Inte ens din resa till Thailand är med där om det är ett utländskt bolag som flyger. Vårt levnadssätt är orsaken till våra utsläpp. Vårt konsumtionssamhälle kräver att vi  shoppar, shoppar och åter shoppar för annars påverkar det vår tillväxt och då brakar vårt ekonomiska system ihop.

Åtgärder mot global uppvärmning

I Sverige talar vi mycket om el-bilar, källsortering och eko-kött. Faktum är dock att el-bilen skapar massor av utsläpp under produktion. Litiumet är heller inte en kul mineral utan skapar massor med miljöproblem. Dessutom finns det inte nog med litium i världen för att kunna ersätta alla bilar med el-drift. Källsortering är bra. Mycket bra. Men hur många är vi inte som sätter oss i bilen och kör till återvinningsstationen för att lämna återvinningen. Dessutom är det en liten del av problemet i det stora hela. Eko-kött är också bra. Men faktum är att om vi verkligen ville göra någonting åt klimatet så borde vi äta mycket mindre kött. Energiväxlingen mellan gröda och kött är så låg att vi runt om i världen måste odla upp stora arealer bara för att ge foder till köttdjuren. Vilket leder till skogsskövling osv.

Vill vi verkligen göra skillnad så borde vi resa mindre, vi borde bara producera sådant som vi verkligen behöver och vi borde definitivt se till att dom saker vi köper har en BETYDLIGT längre livslängd än dom har idag. Men om vi gör detta så minskar tillväxten. Vi kommer fortfarande att ha allt det där som vi har idag men tillväxten minskar och då har vi en kris som vårt ekonomiska system förmodligen inte klarar av.

Politisk förändring

Nu kommer vi till det svåra men inte omöjliga. För att göra reformer av detta slag krävs politisk vilja. Jag önskar att fler politiker stod fast vid sina ideal och sina politiska program men min erfarenhet av politiker är att dom väldigt gärna följer väljarna istället för tvärtom. Därför har vi idag en politisk grå massa i mitten där det skiljer ganska lite mellan dom olika partierna.

Med det demokratiska system vi har idag så är det alltså upp till väljarna att övertyga politikerna att man inte kommer att rösta på dom om dom inte börjar titta på denna problematik. Då kommer nog även partiernas politik snabbt att ändras. Som exempel kan vi se hur dom etablerades partiernas politik förändrades när SD passerade 15 % i opinionen. Det skulle inte heller skada om fler vanliga medborgare faktiskt gick med i ett politiskt parti och började gå på deras möten. Jag tror många skulle bli förvånade.

Slutsats

Så min slutsats är att den globala uppvärmningen är fakta och att den kommer att orsaka svält, social oro, krig och elände. Därför måste vi göra någonting åt den.

För att göra någonting åt den måste vi göra någonting åt vårt konsumtionssamhälle och ändra vårt produktion till nödvändiga saker med lång livslängd. Det kommer därför heller inte att behövas lika många arbetare. Det öppnar för sänkt arbetstid eller basinkomst. Jag tror mer på basinkomst.

Vårt nuvarande ekonomiska system klarar inte av den omställningen därför måste det reformeras.

 

En reaktion på ”Bara för att någonting är svårt betyder det inte att det är omöjligt: Del 2”

  1. Vi behöver en helt ny ekonomi

    Av Per Almgren

    I dagens ekonomi tvingas medborgarna oavbrutet öka sin skuldsättning för att både företagen och den offentliga sektorn skall kunna gå med vinst respektive överskott. Detta är inte hållbart i längden.

    Vi behöver en ekonomi som snabbt kan lösa problemet med arbetslöshet och utanförskap och samtidigt ger oss verktyg för att nå balans med vad naturen kan ge på lång sikt.

    Det innebär att de ekonomiskt sämst ställda skall få det bättre och de som har långt mer än de behöver får ge de största bidragen till en utjämning.

    Genom att förändra dagens skattesystem och införa en villkorslös basinkomst, även för barn, stor nog att leva av, kan vi nå många goda resultat.

    En stor arbetstidsförkortning blir möjlig, försörjningsstöd kan nästan upphöra men givetvis bibehållas för dem som har särskilda behov. Skuldsättning för studier försvinner, likaså behovet av A-kassa och sjukförsäkring.

    En ekonomisk grundtrygghet för alla skulle frigöra en mängd mänskliga resurser där vi i dag har stora brister.

    I dag tar administration, rapportering och kontroller för mycket tid från det som verkligen behöver göras. Vi kan ägna mer tid åt att utveckla oss själva och våra barn, leva mer miljövänligt och resurssnålt, engagera oss i viktiga samhälls- och kulturfrågor.

    Vi tar bort moms, arbetsgivaravgift, inkomstskatt, fastighetsskatt m.m. och därmed sammanhängande administration. I stället inför vi en automatisk daglig minskning av antalet kronor och ören som finns på alla konton och sedlar.

    Det belopp som försvinner är proportionellt till hur mycket pengar som finns på kontot vid en viss tid på dygnet. 1 miljon kr på kontot ger en minskning med 4 000 kr per dygn, 1 000 kr på kontot ger en minskning med 4 kr per dygn. Sedlar (och mynt) förses med en märkning som möjliggör automatisk avläsning av det aktuella värdet. Sedlarna kan dessutom ha en tabell som anger värdet vid en viss tidpunkt i klartext.

    Ett självfinansierande omställningssystem för att snabba på övergången till ett resurssnålare samhälle införs. Dåligt subventionerar bättre.

    Vi behöver inte hålla reda på vem som har hur mycket pengar, alla ”drabbas” i proportion till vad de har på sina konton och i form av sedlar.

    Ett kort nattligt betalningsstopp införs för att hindra att beräkningen av minskningen på konton störs av överföringen mellan konton.

    Detta är tekniskt enkelt att genomföra och kommer att innebära att den offentliga sektorn kan förses med nyskapade pengar i samma takt som de i samhället i övrigt cirkulerande antalet kronor minskar.

    Dessa nyskapade pengar används för att betala ut basinkomsten och till löner och inköp för den offentliga sektor som fortfarande kommer att behövas.

    Export- och turistintäkter kan placeras på särskilda konton med en avgiftsnivå som är lägre än den som finns för vanliga transaktionskonton, lämplig storlek kan vara 0,1 % per dygn. Import och betalning för utlandsresor m.m. finansieras med sådana medel.

    Statens behov av utländsk valuta kan till stor del finansieras med avgiften på sådana medel eftersom avgiften tas ut i den aktuella valutan.

    Det blir i praktiken svårt att föra ut pengar till skatteparadis. Vinstdelen av exportinkomster kan visserligen lämnas kvar utomlands men det medför att produkterna blir dyrare, jämfört med produkter från företag som ej placerar pengar i skatteparadis, och därmed mindre konkurrenskraftiga.

    Marken kommunaliseras för att hindra markspekulation och miljöskadlig verksamhet. Den hyrs ut till brukarna, med användarvillkor.

    Vi behöver inte ha någon tillväxt eller växande privat (eller offentlig) skuldsättning för att samhällsekonomin skall fungera.

    Plusränta på pengar kommer sannolikt att upphöra, det blir fördelaktigare att låna ut pengar än att antalet kronor man har efterhand minskar. Fordringsbeloppet minskar ju bara med gjorda återbetalningar.

    Mot detta står risken att låntagaren inte betalar tillbaka hela eller delar av lånet.

    Minskningstakten på konton och sedlar blir som tidigare beskrivits 0,4 % per dygn för att klara behövlig offentlig finansiering, inräknat utbetalningen av allmän basinkomst. De konton som basinkomsten och ersättning för kommunaliserad mark betalas ut till bör ha en avsevärt lägre dygnsavgift, förslagsvis 0,01 % per dygn. Insättning på dessa konton kan endast göras av staten och kommuner. Kontoinnehavaren kan bara göra uttag.

    Den allmänna prisnivån bör efter förändringen minska 30 – 40 %. Prisnivån blir därefter stabil, kanske något sjunkande på grund av förbättrade metoder att producera. Det blir svårt att tjäna pengar på att enbart äga pengar, men fler människor kommer i gengäld att må bättre.

    Det här beskrivna systemet skulle, genom den grundtrygghet som skapas av basinkomsterna, göra det mer attraktivt att bo kvar i de områden som nu är avfolkningsbygder och minska pressen på att göra stora investeringar i storstadsområdena.

    Det möjliggör stora inkomster för dem som vill arbeta mycket men begränsar samtidigt möjligheten att skapa stora förmögenheter.

    Eftersom basinkomsten inte påverkas av arbetsinkomster lönar det sig direkt att börja arbeta för den som kan och vill.

    ”Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa, måla, sjunga – Ja, vad ni vill. Frihet!”

    Ernst Wigforss, f.d. finansminister (S) åren 1925 – 1926, 1932 – 1936 och 1936 – 1949.

Kommentera