Eftertankens vägskäl

Ett nytt terroristdåd i Frankrike. Jag känner verkligen hur hopplösheten rinner över mig som nattkylan när den klättrar nedför skorstenen efter att elden har falnat. Jag känner stor sorg över dom som förlorat sina liv i Frankrike och en stor fruktan över att deras död kommer att leda till ännu fler hemska dåd.

Målsättningen för ett terroristdåd är att skapa fruktan och tyvärr är jag mycket rädd att dom kommer att lyckas denna gång. Mina misstankar om att dom kommer att lyckas smärtar mig djupt eftersom att fruktans väg leder till kaos.

Att det skulle bli fler terrordåd i just Frankrike var inte helt oväntat eftersom att IS oftast riktar sina attacker mot länder som är direkt involverad i kriget som rasar i Mellanöstern. Frankrike har sedan i september bombat IS områden i Syrien och Irak och IS har uttryckligen sagt att dom skulle hämnas. Frankrikes president har nu gått ut och sagt att IS ligger bakom denna attack. Jag måste säga att den gamla sanningen att “våld föder våld” aldrig har varit mer sann.

Jag är fruktansvärt orolig att detta kommer att leda till att polariseringen mellan grupper i samhället kommer att öka ännu mer. Att dom som inte vill att “muslimer” skall leva tillsammans med oss får luft under vingarna och att hämndaktioner lurar runt hörnet med ännu en skolmassaker. Detta i sin tur föder nya våldsdåd som drabbar oskyldiga.

Efter terrordådet i Frankrike står vi vid ett vägskäl. Ett vägskäl där vi bör ta en paus. Vi bör låta sorgen verka ut och lämna tid för eftertanke. Vi kan välja försoningens och fredens väg eller vi kan välja hämndens och konfliktens väg. Det resultat vi sett i efterdyningarna av 9/11 säger mig att hämndens och konfliktens väg inte leder till en särskilt bra destination så vi bör nog verkligen tänka oss för innan vi alltför snabbt rusar nedför den vägen trots att den kan förefalla bredare.

Kommentera