Hur är det med moralen bland våra politiker? Var finns vår José Mujica?

Vilken typ av ledare har vi i Sverige? Vilken målsättning har dom? Frågorna tycker jag är relevanta. Vi väljer ledare för att representera oss och hoppas att dom skall göra våra liv lite bättre. Vi förväntar oss att dom skall moraliskt och ideologiskt styrda och definitivt omöjliga att korrumpera. Historien har dock visat oss att så sällan är fallet. Det är inte alls ovanligt att politiker, efter tjänad tid i riksdagen, börjar arbeta för privata bolag som dom gynnat under sin tid i maktens boning.

Det småfuskas med kvitton och traktamenten. Flygbiljetter växlas in från första klass till ap-klass och politikern behåller mellanskillnaden, det har klippts och klistrats med kvitton, falska intyg har skrivits och ibland har man till och köpt Toblerone på riksdagskortet. Man kanske tror att detta småaktiga beteende är reserverat för osynliga politiker och tjänstemän. Nej då. Våra ledande politiker har bara gjort det lite snyggare och i större skala. Borg började jobba på Citygroup. Göran Hägglund började jobba åt vårdbolaget Aleris efter att, under sin tid som socialminister, underlättat för privata bolag. Han har för övrigt tre andra jobb utöver det samtidigt som han tar ut en riksdagspension på 61 334 kr. Moral är tydligen inget krav för att blir partiledare i kristdemokraterna.

Annie Lööf var skriven i Värnamo trots att hon bodde i Stockholm och passade då på att ta ut både hyresbidrag och traktamenten. Hennes enkla svar till Aftonbladet var: ”Ja, det stämmer och det har jag gjort helt enligt det regelverk som finns”.  Att det är moraliskt tvivelaktigt verkar inte spela någon roll.

Ibland väntar inte ens politikerna tills dom lämnat riksdagen innan dom säljer sig till andra intressen. Luleås kommunalråd Niklas Nordström var en stark kritiker till beslutet att stänga Bromma flygplats men satt samtidigt som ordförande i intresseorganisationen Svenskt Flyg.

Tyvärr verkar det som att det inte spelar någon roll vilket parti man tittar på. Det verkar finnas småskojare i alla partier och inga partikamrater verkar bry sig. Moral och etik verkar helt enkelt längre vara någonting som räknas som en merit.

Toppmöte med José Mujica

Därför är det extra trevligt när jag ramlar över en artikel om Uruguays tidigare president, José Mujica. Han är idag över 80 år gammal och han var president i Uruguay fram till i år.  Han gav bort 90 % av sin lön till välgörenhet och han vägrade bo i presidentpalatset. Istället bodde han i sin familjs nedgångna farm på landet. Han var, innan han blev president, gerillaledare inom vänstergerillan Tupamaros som bekämpade militärdiktaturen i landet 1973-1985.

Tupamaros var ursprungligen en stadsgerillagrupp, startad 1963 som protest mot Uruguays korrupta styrelse och mot USA:s inblandning i regionen. Efter Uruguays demokratisering på 1980-talet ombildades Tupamaros till ett politiskt parti, som blev legaliserat 1989

På grund av sin dåvarande politiska aktivitet satt José Mujica fängslad under sammanlagt 14 år av sitt liv och blev periodvis torterad. Det låter som en betydligt tuffare politisk skola än den som Lööf, Batra, Fridolin och Åkesson drabbats av.

José Mujica brukar kallas världens fattigaste president men kanske är det bara så att han faktiskt har kvar både etik och moral. Att han faktiskt ser på sitt politiska roll som något annat än bara en födkrok och ett lättsamt liv. Är det inte så vi vill att våra politiker skall se på sin tid i riksdagen? Så då blir frågan… Varför i hela fridens dagar röstar vi inte bort dom småfifflande opportunisterna så fort det uppdagas att deras moraliska kompass inte pekar helt åt norr?

2 reaktion på “Hur är det med moralen bland våra politiker? Var finns vår José Mujica?”

  1. Svenska politiker saknar helt moral.
    Att de inte röstas bort beror delvis på att det inte finns några bra politiker att rösta på, dels på att svenska folket är så hjärntvättat och fördummat av statskontrollerad media, särskilt då kvällstidningar och TV, att de inte fattar hur illa ställt det är i landet.
    En befolkning av hjärntvättade får som låter sig ledas dit makten vill förändrar inget.

    1. Jag upplever ibland att det är själva systemet som skapar dessa politiker. För att bli politiker och klättra i hierarkin som måste man först jobba hårt (utan betalning) och dessutom få stöd av personer som redan är inne i systemet. Få vanliga människor orkar med detta. Därför får vi en överrepresentation av ”yrkespolitiker” som ser sitt politiska arbete som ett vanligt lönearbete med förmåner om man är lite kreativ.

Kommentera