Hur påverkas Sverige av investeringsskyddsklausuler i handelsavtal?

Under våren kommer Sveriges riksdag att behandla CETA-avtalet som är ett frihandelsavtal med Kanada. Nu är det väldigt lite som är ”fritt” i ett frihandelsavtal. Det är faktiskt lite kul att dom kallas just frihandelsavtal med tanke på hur otroligt omfattade dom är och hur mycket dom faktiskt reglerar.

För några år sedan var det TTIP med USA som diskuterades. Nu blev det inget av med detta avtal eftersom att Donald Trumph till sist stängde den dörren. Nu är det kanske inte något problem för dom amerikanska bolagen om CETA-avtalet går igenom. Då behöver dom bara registrera ett bolag i Kanada för att göra i princip samma saker som dom kunde göra om TTIP gått igenom.

Det finns naturligtvis mycket att säga om ett avtal som är över 1000 sidor juristspråk och jag skall ärligt säga att jag inte läst hela eller förstår hela. Det är det nog få som gör det och tro absolut inte för en sekund att alla riksdagsledamöter har läst och förstått konsekvenserna av avtalet. Däremot finns det en särskild del i båda dessa avtal som vi alla borde vara medvetna om. Det är investeringsskyddsmekanismerna.

I grund och botten handlar dessa om att företag skall kunna stämma stater om dom tar politiska beslut som påverkar deras investeringar och ev deras framtida vinster. Det ger en otroligt stor makt åt företagen när det gäller samhällets utveckling. Av den anledningen har flera länder som haft dessa avtal nu börjat säga upp dom avtal som innehåller dessa klausuler.

Protesterna mot dessa investeringsklausuler har varit stor i medborgarrörelserna och det är lätt att misstänka att det är anledningen till att dom flera gånger justerats lätt och därefter bytt namn. Först hette den ISDS (Investor-state dispute settlement) men den fick mycket kritik. Då ändrade man lite i utformning och den döptes om till ICS (Investment Court System). Idag försöker bl a Cecilia Malmström driva igenom någonting som kallas MIC (Multilateral Investment Court). Egentligen kan man säga att oavsett vilket namn eller förkortning du sätter på det så har dom alla samma syfte. Dom är till för att företag skall kunna stämma stater för politiska beslut.

Eftersom att vi lever i en demokrati så är faktiskt staten du och jag. Vi har möjligheten att rösta fram partier som kan förändra samhället och därmed även förutsättningarna för företagen. Om vi har skrivit på avtal med investeringsskydd kan dessa företag stämma staten (oss). Det är inte säkert att dom skulle vinna men det har visat sig att blotta oron för att bli stämda har fått politiker att backa i frågor som dom vet skulle vara bra för folket.

Ur Sveriges synvinkel är t ex gruvnäringen en bransch som kan bli utsatt för sådana stämningar eftersom att det rör sig om stora belopp och en ganska miljöförstörande näring. Låt oss utgå ifrån att vi går med på ett investeringsskyddsavtal och att vi sedan bestämmer oss för att höja vår LÖJLIGT låga mineralavgift. Då riskera staten (vi) att bli stämda på STORA belopp. Eller om vi väljer att sätta betydligt högre miljökrav på gruvorna för att förbättra miljön för våra invånare? Även då riskerar vi att bli stämda.

Är det rimligt att vi går in i avtal där vi riskerar att ännu mer makt flyttas över till riskkapitalister gällande vårt samhälles utveckling? Jag tycker verkligen inte det. Jag tycker att alla som läser detta skall vara oroliga över dessa avtal. Gå gärna in och titta på Dokument utifråns dokumentär för att lära er mer om investeringsskyddsklausuler.

 

2 thoughts on “Hur påverkas Sverige av investeringsskyddsklausuler i handelsavtal?”

  1. Hur skulle det vara om vi hade en lag som medgav att varje medborgare i Sverige hade rätt att stämma svenska riksdagsledamöter respektive EU-parlamentariker för den ekonomiska skada som deras (som röstade för) beslut åsamkar respektive individ. Blir det diskussion om detta kanske några börjar förstå.

Kommentera