Klimatångest

Jag och har under snart 10 år fokuserat på miljöfrågor. Jag har läst böcker, sett dokumentärer och läst miljörapporter. Mest har jag fokuserat på klimatfrågan. Dessa studier i klimatförändringarna har lett vidare till andra ämnen inom samma genre som kärnkraft kemikalieutsläpp, krigsindustrin, ekonomiska system och konsumtionens skadliga effekter. Eftersom att jag har både barn och barnbarn så föll det mig naturligt att verkligen kämpa för förändring. Allt för att våra efterkommande skulle ha en rimlig möjlighet till ett gott liv. Jag har skrivit och jag har även hunnit engagera mig partipolitiskt under en period.

Idag tänkte jag ta upp ett för mig helt nytt ämne. Klimatångest! Klimatångest är en term som idag är så pass känd att den fått en wikipediasida. Klimatångest är helt enkelt den starka oro och rädsla som människor kan känna i och med de pågående klimatförändringarna. Jag skall ärligt säga att även jag känner av denna ångest med jämna mellanrum. För några år sedan gjorde jag inte det. Då kavlade jag upp ärmarna och beslutade att nu är det dags att göra en insats och lösa detta problem. “Hur svårt kan det vara?” tänkte jag. All information finns ju på nätet. Forskare över hela världen står ju upp, hoppar och viftar med alla sina varningsflaggor. Dom använder dessutom numera termer som hot mot mänsklighetens överlevnad och liknande.

Nu efter några år i partipolitik och efter ändlösa diskussioner på social medier så börjar uppgivenheten sänka sig över mig med jämna mellanrum. Inte ens det enda parti som iallafall har “miljö” i namnet verkar känna den brådska som forskarvärlden verkar känna. I nästan alla frågor så säger politikerna att “jo… vi måste ta miljöhänsyn… men det får inte påverka tillväxten”. Inte ens varningar om mänsklighetens överlevnad verkar kunna rubba den allsmäktiga tillväxten. Tillväxtens profeter på Svenskt näringsliv och dess avkomma Timbro predikar den ekonomiska tillväxtens frälsning högt och brett och folket tillber tillväxtens gudar i dom tempel som köpcentrumen har blivit för dagens befolkning.

Är det då så konstigt att den minoritet som jag själv tillhör ibland blir deppiga? En del får sådan ångest att dom blir sjukskrivna. Dock inte alltför länge. Då blir dom nämligen utsparkade från försäkringskassan eftersom att dom skall tvingas ut i arbetslivet så att dom kan bidra till den heliga ekonomiska tillväxten. Ekonomisk tillväxt är helt enkelt viktigare än människors hälsa och barnens framtid i dagens värld.

Skall det vara så svårt för dom politiska partierna att tala med folket om hållbar standard? Att tala om en tillväxt som mäts på ett sådant sätt att barnen kanske kan ha någon nytta av den när dom blir äldre, istället för dagens sätt att räkna ekonomiskt tillväxt, som inte tar någon verklig hänsyn till klimatet?

För varje dag som går när politikerna inte på allvar tar tag i denna fråga så ökar klimatångesten hos många av oss. Den ökar ännu mer när vi ser hur politikerna, istället för att ta tag i problemet, ägnar sig åt att slåss sinsemellan om vem som skall sitta vid ratten när vi kör över stupet.

Kommentera