Medias jakt på muslimska miljöpartister

På sista tiden har media gått hårt och Miljöpartiet. Inte minst mot Mehmet Kaplan. Jag har lyssnat på honom många gånger och faktiskt även träffat honom en gång. Som ett kuriosa kan jag nämna att även det var på en middag.  Jag är dock helt säker på att han inte vet särskilt mycket om min bakgrund. Detta känns lite intressant med tanke på att det faktiskt var hans middagsgäster som mer fällde honom än vad han sa eller vad han tyckte.

Nu kanske ni tycker att det var hans uttalande, att israeler behandlar palestiner precis som tyskar behandlade judar i början på 30-talet, som var strået som knäckte kamelens rygg. Det vi bör tänka på är att i början av 30-talet fanns inga koncentrationsläger. Dom kom lite senare. Dock var judarna var förföljda under den perioden i tyskland. Att säga att palistinier inte är förföljda av Israel måste ses som ren och skär förnekelse så nog finns likheterna där.

Referenser till nazityskland har gjorts tidigare inom svensk politik. Mest berömd är nog Olof Palme som sa följande angående USAs bombning av Hanoi:

Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det man nu gör, det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.

Palme fick sitta kvar. Detta fick mig att fundera över vad det var som gjorde ilskan mot Kaplan så stor. Var det att han var Miljöpartist eller muslim?

Självklart tänkte jag att problemet var att han var muslim. Med tanke på att Sverige, dom senaste åren gått från ett välkomnande öppet land till ett stängt och närmast främlingsfientligt land, så är det inte så konstigt att jag tänkte så. Men sedan insåg jag att det nog inte är hela sanningen.

Miljöpartiet känner starkt när det gäller jämställdhet och är definitivt det parti som starkast förespråkar fred och icke våld. Jämställdheten gäller dock  inte bara mellan kvinna och man utan även mellan religioner och härkomst. Strävan efter jämställdhet och icke våld inom miljöpartiet har förmodligen att göra med grundfilosofin att vi alla lever på samma jord med begränsade resurser som vi alla måste dela på.

Detta gör att miljöpartiet historiskt varit väldigt välkomnande mot alla och därför inte haft problem med muslimska politiker. Så länge dom fört Miljöpartiets politik, med just jämställdhet och icke våld, så har deras religion inte spelat någon roll.

I dagens Sverige verkar många människor likställa muslim med “potentiell terrorist”, lite som när vissa feminister kallar alla män för “potentiella våldtäktsmän”. Dock tror jag knappast att dessa människor tittar på män i allmänhet med samma misstänksamhet som dom gör på muslimer.

Kaplan har nu fått avgå men drevet i media går vidare i sitt sökande efter fler muslimska miljöpartister. Denna gång är det Aftonbladet som hittat Yasri Khan som inte ville ta en kvinnlig journalist i hand. I rubriken så “vägrar” han att ta henne i hand. Om man nu tar sig tid att läsa artikeln så förklarar han att han upplever det för intimt och att han är uppfostrad att hälsa på en kvinna genom att sätta handen på bröstet.

Att det finns skillnader mellan hur människor interagerar kan väl knappast vara förvånande. Vi kan som exempel nämna ryssarnas kindpussar, japaners bugande eller varför inte gå till min egen familj där kramar är den vanliga hälsningen. Dock skulle jag aldrig drömma om att tvinga någon att krama mig. Av samma anledning ser jag inte varför Yasri Khan skall tvingas skaka hand med den kvinnliga reportern. Hans egen hälsning är knappast respektlös.

Men drevet går väl vidare antar jag… suck… Det finns idag många svenskar som är muslimer men tydligen vill inte opinionen att dom skall vara en verklig del av samhället. Eller är det så att vi toleranta svenskar tycker att det är OK att dom är muslimer så länge som dom tycker, tänker, ser ut och beter sig som oss “vita kristna människor”?

Kommentera