Hur funkar vi människor egentligen?!

Jag gillar verkligen människor. Älskar alla möjliga från barn till gamla och allt däri mellan. Älskar att det finns så mycket olika och lika. Att det finns så mycket som vi kan göra och åstadkomma. Att det faktiskt finns så mycket värme och kärlek. För vi kan och vi gör och det blir så otroligt mycket bra.

Men en del dagar, speciellt då jag är riktigt otroligt trött, känns det bara så himla hopplöst. Då ser och hör jag de många otroliga egoistiska sakerna som vi gör. Mot varandra och mot jorden. Allt från hur det stora globala ekonomiska får styra. Så att människor får ha det hur dåligt som helst bara de producerar riktigt billiga skitsaker till en aldrig nöjd massa. Kontentan blir en planet som tar slut av resurser och människor som ska leva i det omöjliga.

Vidare genom stängda gränser för att ”de” från utlandet inte ska kunna komma och ta av ”våra” resurser. Till de som är nära, att de man träffar i vardagen inte kan förstå och vara snälla med varandra. Att människor av någon anledning måste på olika sätt visa sig bättre, eller trycka ner andra. Eller att inte kunna acceptera att saker är och kan förbli olika för olika människor, och att det faktiskt är ok!

Önskar att vi kunde se bortom vårt egna hela tiden. Att vi kan förstå att varenda människa på den här planeten förmodligen gör så gott den kan. Att varenda människa nog vill ha ett bra liv för sig själv och de sina. Att man vill må gott och förmodligen göra gott om man klarar av det. Att vi alla försöker göra så att ALLA få det bra. På alla sätt och vis. Kanske smart att stanna upp och fundera och fråga sig själv om motparten mår bra av det man gör och om man själv skulle vilja bli bemött på det viset? Jag tror att det kan vara flera med mig som vill bli bemötta med kärlek, vänlighet, omtanke och respekt, faktiskt de flesta.

Kommer osökt att tänka på några låtar.

Louie Armstrongs What a wonderfull world   eller som i David Attenboroughs variant. 🙂

En som också ramlar in i min skalle är Guns N Roses Live and let die vilket inte riktigt känns lika positivt.

Hur vill du ha det? Hur vill du leva? Och vad vill du lämna efter dig? Jag vet i alla fall vad jag vill och vad jag jobbar emot. Allt vad jag förmår i alla fall.

Kommentera