Planerat åldrande i praktiken

E-9000726-1 002Vi har en Cylinda torktumlare. En så kallad ”sverige torken”. En kvalitetsmaskin enligt säljarna när vi köpte den. Som ni läsare kanske vet vid det här laget är vi väldigt mycket för kvalitet och lång hållbarhet på produkter. Så därför valde vi att köpa just denna modell trots att det fanns klart billigare varianter.

Med tanke på att garantin var fem år skall man väl inte förvånas över att en månad efter den fyllt fem år så gick den sönder. Vi kontaktade servicetekniker som skulle ha 1000 kr bara för att komma ut och titta på maskinen. Betänk nu att en ny maskin kan man köpa från 3 000 kr på en av dom större kedjorna i Sverige. (Jag tänker inte göra reklam för dom här)

Jag bestämde mig för att försöka laga den själv. När jag skruvade upp den så ramlade det ut en trasig drivrem så felet var lätt att hitta. Det första som slog mig var hur otroligt smal och tunn remmen var. Knappt en cm bred och bara ett några millimeter tjock. Man kunde lätt få för sig att det var meningen att den skulle gå sönder. Känslan förstärktes då vi skulle hitta en ersättningsrem. Det visade sig nämligen att detta var en specialrem. Ingen standard här inte.

Vid det här laget hade jag surnat till så jag gav mig f-n på att laga åbäket. Vi beställde remmen och jag tog ut torktumlaren i garaget. När remmen till sist kom skruvade jag upp volymen på stereon i garaget och började skruva. Det första som slog mig var att en rem, som borde räknas som slitagedel med tanke på dess kaliber, satt så svår åtkomligt. Man kunde tro att dom skulle placera denna drivrem på ett lättåtkomligt ställe men icke.

Det andra var att så många detaljer var tillverkade i plast. Ni kanske inte ser något konstigt med det men betänk att detta är en torktumlare. Att använda clips av plast för att fästa detaljer är så korkat, eller smart, att nästan är kusligt. Vill man att maskinen inte skall bli för gammal så är det smart. Eftersom att en torktumlare torkar ut saker så torkar den även ut plast vilket gör den nästan fantastik spröd efter fem år. Man tordes knappt röra delarna pga av rädsla för att plastdetaljerna skulle upplösas i ens händer. Tyvärr var man tvungen att komma förbi dessa detaljer för att byta remmen.

Efter många svordomar och mycket pusslande fick jag till sist igång skräpet. Jag tycker dock att det är dags att något företag börjar tillverka produkter som har en planerad hållbarhet på minst 30 år.

Nu skall ni inte tro att detta är kritik mot bara Cylinda. Denna kritik gäller hela systemet eftersom vad jag vet så är det lika eländigt med alla torktumlare. Några enkla råd till någon som vill bygga en ny och bra torktumlare: Byt ut plastdetaljerna till rostfritt. Hämta drivremmen från en Harley Davidsson och placera den längst bak.

Kommentera