Min syn på människor

 

Min syn på invandrare människor.

 

Häromdagen hamnade jag i en något udda situation. Jag arbetar inom hemtjänsten, vilket ibland innebär att man måste lokalisera nya personer. Något som inte är alldeles enkelt (särskilt om man är som jag och är analfabet när det kommer till vägbeskrivningar). Nu var jag ute och skulle hitta en viss lägenhet. Hade fått en vägbeskrivning, men då postlådorna befann sig vid garage/parkeringsdelen och jag inte hade fått veta exakta husnumret, så var det en aning svårt. Dessutom ÖSregnade det (jag var inte heller utrustad med varken jacka eller paraply). Så där springer jag omkring, dyblöt, till slut tar jag skydd vid ett förråd som står framför lägenheterna. Då knackar det på rutan, och en tjej i tonåren öppnar dörren och vinkar in mig. Jag blir inbjuden till köket där flickan sitter och äter. Hon frågar direkt om jag är hungrig och vill äta, eller ha något att dricka. Efter någon minut kommer flickans mamma och gör oss sällskap. De berättar att de kommer frånEritrea, flickan pratar lite svenska, mamman inte så mycket. De beter sig som att det är en helt vanlig grej att en främling de aldrig träffat sitter i deras kök. Som om det vore helt normalt att hjälpa en främmande människa, bara sådär. Jag börjar genast tänka: skulle det här hända hos en svensk familj? Att en tonårsdotter gör så? Kanske en 5-6åring, men en 13-14 åring? Och att sen föräldrarna skulle tycka det vore helt normalt? Även om de knappt kunde kommunicera med mig? Näe, jag tvivlar på det. Den svenska familjen skulle troligen bara sitta och titta på mig genom fönstret, och tycka jag var dum som inte hade med mig ett paraply. Jag vill inte låta cynisk, utan reflekterar bara över hur det är.

Min sambo är utländsk. Han kommer från ett annat EU-land. Och jag har aldrig hört någon svensk tidigare tala om hur mycket han tycker om att leva och bo här (vi klagar ju för det mesta bara). Om han fick bestämma skulle han förmodligen aldrig lämna Sverige, medan svensken ständigt tjatar om sina planerade charter-resor. Vad är det som avgör egentligen, om man är svensk eller inte? Hudfärg? Födelseland? Uppskattning av landet?

Jag kan hålla med om att invandringen i Sverige är helt åt helvete. Men det är inte invandrarnas fel. Jag skulle säga att det är politikens fel. Både den som tvingar människor att fly sina länder, och vår egen svenska invandringspolitik. Ett exempel är när folk tjänar MILJONbelopp på asylboenden, då är det någonting väldigt galet (Läs mer HÄR, källa; nyatider.nu).

Så jag tycker absolut att vi borde strukturera upp invandringen. För varken vi vanliga svenskar eller de som kommer hit tjänar på hur det ser ut just nu. Det jag däremot tycker vi gör fel, är att vi pekar på fel människor. Det är politikernas fel att det har blivit som det är. Det är politikens fel att vi har så mycket tiggare på gatan. Det är inte tiggarnas fel. Det är ett inbyggt systemfel, och det är dags vi börjar leta efter källan till felet, och åtgärda det.

Det finns mycket vi kan lära av varandra. Jag bryr mig inte så mycket om vilken kultur jag lever i, så länge alla mår bra av den. Den som gärna ”värnar om den svenska kulturen” – var god och förklara för mig vad den svenska kulturen handlar om? Dricka alkohol vid alla högtider? Fira jesus födelse med ett besök av en tjock skäggig karl klädd i rött? Äta ägg och pynta gult till påsk? Dansa med barnen kring en jättepenis (för att på kvällen supa sig redlös) på midsommar? Vi kan inte ens fira vår nationaldag (även fast det numera är en röd dag) och ändå ska vi beklaga oss över att ”vi förlorar vår nationalitet och kultur”? Allvarligt?

Är det inte dags att vi börjar se individen, istället för grupper? Det finns alltid rötägg. Bara för att vissa muslimska fanatiker är dumma i huvudet, så innebär det inte att alla muslimer är det. Detsamma gäller ALLA grupper i samhället. Jag har träffat på idioter av alla färger och nationaliteter, detsamma gäller fantastiska människor. Jag tror att om vi svenskar skulle vara lite mer inbjudande, så skulle de flesta av oss ha en helt annan syn på omvärlden.

Du kan aldrig veta vilket bagage en annan människa bär på, förrän du frågar.

5 reaktion på “Min syn på människor”

      1. Tack för din åsikt! Jag har bott i Sverige i över 24 år. Jag har träffat på svenskar såsom invandrare. Det jag vill ha sagt med det här inlägget, är att jag känner av en större dos öppenhet bland icke-svenskar. En öppenhet mot främlingar som man vanligtvis bara får bland svenskar man känner sedan tidigare. JAG är svensk, och jag beter mig på det viset! Hade gärna varit mer öppen och mottaglig som person, men tyvärr. Sedan finns det ju svenskar som är precis lika öppna och mottagliga, men de är en minoritet – och det krävs oftast ett starkt gemensamt intresse.

        P.S. Dra inte in religion i det här. D.S.

    1. I de flesta muslimska länder så tar de inte ens dig i hand, kvinnorna. Än mindre bjuder de in dig. Ex-muslim, nu ateist.

  1. För det första är inte invandrare = muslim. För det andra tycker jag, om vi ser det lite i backspegeln, att ”svenskhet” verkar ha en klar läggning mot främlingsfientlighet. Under 30 – 40 talet var många svenskar nazister och även idag verkar främlingsfientligheten leva och frodas.

    Detta är lite intressant med tanke på att vi mellan 1200 – och 1800 talet generellt var väldigt positiva till invandrare. Holländare byggde Göteborg, Tyskarna Stockholm och Karl XII var helt sjukt förälskad i Turkiet.

Kommentera