Om världens medborgare inte vill ha krig måste vi välja ledare som inte startar krig

Nu har USA åter igen skickat kryssningsmissiler in i Syrien. Även denna gång efter en påstådd attack med kemvapen från Assadregimens sida. Nu finns det förvisso inga bevis för vem som utfört attacken men USA, med stöd av Storbritannien och Frankrike anser sig vara säkra på att det är Assad som är skyldig.

Ryssland och Syrien hävdar att det inte är Assad och pekar på det helt orimliga i att Assad skulle göra en sådan sak med tanke på att han i princip redan vunnit kriget.

Man måste ställa sig frågan varför stormakterna USA, Storbritannien och Frankrike är villiga att riskera att eskalera den minst sagt fientliga relationen med Ryssland. Konsekvensen kan faktiskt bli världskrig. Dom begår trots allt ett folkrättsbrott om vi skall tro både folkrättsexperten Oven Bring och utrikesminister Margot Wallström.

Kanske viljan från dessa tre länder, att utföra denna attack, har att göra med deras egna inrikespolitiska problem? Macron har storstrejker och protester, May har brexit och Trump… Tja… Låt oss säga att han har fler inrikesproblem än dom två andra 🙂

Det är inte bara dom länder jag nämnt ovan som är inblandade. Även Saudiarabien, Turkiet, Israel, Palestina och Iran är med i denna konflikt. Israel gjort flera flygräder vid den Syriska gränsen. Alla har sina egna intressen att försvara och det syriska folket får betala priset genom att vara spelplan för dessa maktspel.

Samtidigt pågår just nu ett krig även i medier. Vem är ond? Vem är god? Och framför allt vad är sant? Vi blir närmast översköljda av sanningar, lögner, vinklade reportage och mindre diskreta antydningar. Det är sant som dom säger. Det första offret i ett krig är sanningen.

Jag tänkte därför skriva om en sak som inte har att göra med sanning eller lögn utan om hur vi ser på saker och ting. USA har hittills utfört två attacker mot Syrien med kryssningsmissiler. Båda gångerna efter påstådda attacker, från Assadregimen, med kemvapen. Trump, May och Macron har verkligen målat upp det fasansfulla med att använda kemvapen och där kan jag hålla med. Det är verkligen fasansfullt.

I natt sa Trump bl a följande:

”Efter första världskrigets fasor, för hundra år sedan, gick civiliserade länder samman för att förbjuda krigföring med kemvapen. Kemvapen är unikt farliga. Inte bara för att dom orsakar ohyggligt lidande utan för att även små mängder kan utlösa omfattande förödelse.”

Man skulle kunna tro att Trump, om han nu känner så här, skulle vilja att civiliserade länder skulle gå ihop och förbjuda alla ”unikt farliga” vapen. Men handen på hjärtat… Gäller det inte alla vapen? Är inte alla vapen farliga? Men USA blockerar t o m ett allmänt förbud mot kärnvapen? Och om något vapen är ”unikt farligt” så är det väl ändå kärnvapen.

Sen blir jag fascinerad av att höra hur Trump säger att han försvarar det folket i Syrien. Han försöker verkligen framställa sig som en människoälskare. Samma argumentation kan man även höra i Europa. Att man måste bomba för att skydda. Om det nu är så att västvärlden månar om det syriska folket så borde väl flyktingmottagningen vara lite humanare i väst världen. Men om dom flyr från detta krigets helvete så verkar dom ,i mångas ögon, magiskt förvandlas till ”djävla flyktingar” som snabbt skall avvisas eller köpas plats i ett inhumant flyktingläger i Turkiet.

Vi som följde kriget i Irak har otäcka minnen av lögner från USAs sida. Dom startade kriget genom att hävda att dom hade säkra bevis på att Saddam hade massförstörelsevapen. Vi har minnen av hur dom använde ammunition av upparbetat uran vilket lämnade städer förgiftade för oöverskådlig framtid.

Varför skall vi vanliga människor suga åt oss av makthavarnas budskap som egentligen bara går ut på att vi skall ge dom stöd att utföra dom mest hemska handlingar. Allt bara för att upprätthålla just sitt lands, eller sin egen, makt och överhöghet? Det känns verkligen som att det alltid är eliten som startar krig och att det är folket som betalar priset.

En reaktion på ”Om världens medborgare inte vill ha krig måste vi välja ledare som inte startar krig”

  1. Om man utgår från att skeendena i världen är ett uttryck för globala maktstrategier av olika maktkoncentrationer, tycks mig den gemensamma attacken av Frankrike, Storbrittannien och USA mot påstådda syriska kemvapenattacker, den påstådda, men ickedödliga (!), nervgiftattacken på avhoppad spion med dotter och påföljande utvisning av diplomater vara ett sätt att motivera befolkningen för ett kommande krig mot Ryssland. Det samordnade agerandet tyder på att väsentliga länder inom EU är införstådda i agendan.

    Valet av tidpunkt kan bero på att de nya ryska atommotordrivna missilerna och effektivare kärnvapnen inte är i förband ännu. Dessa vapen saknar USA försvar emot och de verkar inte vara i närheten av motsvarande vapenteknologier. Det kan också finnas samband med START-avtalens avstämningstidpunkt för förbandsplacerade antal stridsspetsar, som är lägre än tiden däremellan, och därför antalet missiler lägre. Det finns alltså ett fönster där det är möjligt för ”Väst” att attackera Ryssland med begränsade förluster, ett fönster som snart stängs,

    Statskuppen i Brasilien för ett för år sedan, där presidenten åtalades för mutbrott med en speciallagstiftning som avskaffades direkt efteråt då den var livsfarlig för alla korrupta, brasilianska politiker, kan uppfattas som ett amerikanskt agerande för att bryta BRICS-gemenskapen – åtminstone på deras bakgård Sydamerika.

    Det tycks mig som att vi är på väg mot västvärldens krig mot Ryssland. Frågan är hur Kina ställer sig i detta krig? Kommer de att gå in på energileverantörens Rysslands sida, eller nöja sig med ett aktivt stöd? USA:s svar på Kinas utbyggda flottbaser på omtvistade platser i Sydkinesiska sjön antyder att USA inte ser på positivt på Kinas ökade maktanspråk i världen.

    Vår-sommar är en fördelaktig tidpunkt, då de delar av Europa som är beroende av rysk gas inte kommer att frysa ihjäl i brådrasket, vilket uppehåller den interna kritiken i främst Tyskland.

    Då det tycks som om ”Väst” är inställt på krig, och de svaga svaren från Ryssland antyder att de insett allvaret i situationen och ägnar all kraft åt att försöka mota kriget. Vi som inser att inget finns att vinna på krig får ställa vårt hopp till att Ryssland lyckas förhindra ett storkrig.

    För den som följer de dagliga skeendena i världen kan säkert fylla på med kunskaper och händelser som talar för och emot, men min slutsats just nu är dessvärre att kriget är på väg.

    Eller så har jag inbillat mig allt…

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.