Pernilla Stålhammars (MP) sätt att använda #metoo känns skrämmande

#Metoo rörelsen rullar över Sverige med en kraft som nog få kunde ana. Nu har även kyrkan fått en hashtag som tar upp övergrepp. Jag tror definitivt att metoo kan göra en verklig skillnad i Sverige. Och det till det bättre. Jag tror kvinnors makt kommer att öka och rent generellt och tror jag att världen blir fredligare om det fanns mer jämlikhet.

Däremot måste vi inse att om metoo skall vara den positiva kraft som vi alla vill att den skall vara så måste rörelsen se upp för dom som eventuellt försöker dra nytta av den i personligt syfte.

Ett sådant klart misstänkt fall är Pernilla Stålhammar. På den senaste listsättningen till Riksdagen hamnade hon på plats 7. Förmodligen inte en valbar plats. Det skyller hon inte på sitt eget agerande samt politiska värv utan på alla hennes ex sambos vänner och främmande makt som konspirerar mot henne.

Enligt hennes egen FB gick hon ut och medvetet pekade ut sin ex sambo med anklagelsen att han var en incestuös, våldsam, våldtäktsman som dessutom var en rysk agent. Trots dessa allvarliga brott, som hon lagt honom till last,  gjorde gjorde hon tydligen ingen polisanmälan vad jag förstår utan lämnade domen till folkets domstol på social medier. Och domen kom snabbt. Människor flödade in på hennes hemsida för att ge stöd och trösta.

Bara några dagar senare startar hon en stängd grupp som heter #allavi som fått 1 500 medlemmar på bara ett och ett halvt dygn och vad jag hört har nu passerat 10 000. Det är inte svårt att misstänka att hon försöker göra sig till drottning över #metoo och därmed få en fin plattform för att få nog med kryss i valet 2018.

Förutom det osmakliga att först hänga ut sin ex sambo med dom fasansfulla anklagelser som hon lagt på sin ex sambos axlar så skriver hon även på sin FB att hon anser att det är rätt att skriva så att folk kan lista ut vem personen är. Betänk att detta är Miljöpartiets kandidat till utrikesministerposten. Kan man inte förvänta sig att en sådan person med sådant ansvar borde kontakta både polis och SÄPO för att göra dom utredningar som hon anklagat sin ex sambo för istället för att kasta ut honom till vargarna på cyberrymdens kalla gator? Jag är väldigt nyfiken på några frågor:

  1. Är detta polisanmält
  2. Är detta anmält till SÄPO
  3. Är detta anmält till socialtjänsten
  4. Är det gjort en orosanmälan?

Jag menar: Om dom saker som Pernilla beskriver på sin FB verkligen har hänt så är det minsta man kan begära är att det det är gjort en orosanmälan. Dom är trots allt anonyma och hon måste väl tänka på barnens bästa?

Att inte media inte ställer dessa frågor är kanske inte att förvåna sig över. #Metoo har gått hårt åt mediabolagen. Dom har nog svårt att veta om det finns fler skandaler bland sina led så det är lätt att misstänka att dom inte törs skriva ett negativt ord om en så mäktig person som aspirerar på drottningkronan i metoorörelsen.

Om det skulle visa sig att det hon hävt ur sig inte inte är sant om någon månad så skulle metoorörelsen drabbas hårt kanske drabbas av motreaktion där gråtande män sitter i TV-soffan och förklarar hur metoo förstört deras liv samtidigt som dom kommer med sitt försvar. Det skulle vara förödande för metoo rörelsen och jag tycker vi alla borde förvalta det momentum som den rörelsen nu har på ett bra sätt och verkligen se upp så den inte missbrukas för personlig vinning.

2 thoughts on “Pernilla Stålhammars (MP) sätt att använda #metoo känns skrämmande”

  1. Man kan anta att du egentligen inte vet något alls om Pernillas skäl till att hon har valt att göra som hon har gjort.

    Man kan anta att det du nu skammar henne för är bara en spegling av vad som pågår i din inre värld.

    Man kan anta att hon har haft kontakt med både socialtjänst och polis, men att hon där har blivit misstrodd och skammad för att smutskasta för egen vinning (inte alls olikt det du gör med det här inlägget), och sedan inte orkat driva saken vidare.

    Jag vet inget om Pernillas situation. Men jag vet hur det är att leva i en relation där fysisk och psykisk misshandel är vardag. Jag vet hur det påverkar en människa, både i relationen och i åratal efteråt. Jag vet också hur omvärlden – myndigheter och de som är menade att hjälpa – har en negativ inställning till kvinnor som anmäler misshandel och annat.

    Jag vet inget om Pernillas situation, men jag vet tillräckligt om hur systemet behandlar utsatta och trasiga människor för att vara säker på att hennes version är med större sannolikhet mer korrekt än din.

    Och även om din version är helt korrekt, vad gör ditt inlägg med en kvinna som befinner sig i en situation där hon samlar mod till att anmäla en misshandlande partner? Om hon läser detta, tror du att hon får mer mod och äntligen vågar be om hjälp? Eller tror du att ditt inlägg bekräftar den redan existerande skammen och rädslan över att bli uthängd om hon anmäler?

    1. Det vi talar om är en kvinna som aspirerar på att bli Sveriges utrikesminister. Hon är faktiskt en kvinna med stor makt. Jag tror inte alls att hon har några som helst problem att bli hörd av dom myndigheter som jag nämner.

Kommentera