Var femte svensk mellan 18 och 29 år är villiga att sälja sin röst

Jag och min hustru har just ätit lunch och hon bläddrar i Västerbottensteaterns utskickade programtidning. Plötsligt börjar hon läsa högt:

Var femte ung svensk mellan 18 och 29 år kan tänka sig att sälja sin röst för en mindre summa pengar. Var fjärde ung svensk tycker inte att det är så viktigt att det får leva i en demokrati men tycker att vore bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller allmänna val. Det är några av slutsatserna i senaste World Values Survey.

Jag häpnade och frågade självklart vem det är som gör det påståendet? Tydligen har en professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, vid namn Staffan I Lindberg, som genomfört undersökningen. Undersökningen var gjord 2011 men senare studier har bekräftat resultatet.

Hans slutsats är att detta inte har att göra med ointresse utan att samhället har blivit ett elitprojekt. Han fortsätter: “ Det som är allvarligt i samhället är att segregeringen ökar. De som slås ut tappar incitament för att stödja systemet.”

Han menar vidare att de känner utanförskap. De upplever att de har dålig utbildning och att dom inte inte har en chans. Det politiker säger och gör saknar betydelse eftersom att det ändå inte påverkar den här gruppens situation. Därför tycker dom inte att demokratin längre spelar någon roll och att de lika gärna kan sälja sin röst för att åtminstone få någonting för den.

När man läser detta så så blir man nästan mörkrädd. Har våra ledare odlat sådan politikerförakt att en så pass stor del av våra ungdomar… vår framtid… inte ens tycker att demokratin är viktig.

Det kanske är dags att politiker, av alla färger, börjar ta sitt ansvar och börjar tala ideologi och målet för deras politik istället för att kasta skit på varandra och träta om struntsaker. Detta så att våra unga förstår skillnaden och att det faktiskt spelar roll vad man röstar på. Om demokratin inte längre blir viktig så tror jag att framtiden för Sverige ser mörk ut

Klicka här för att läsa artikeln i Västerbottensteaterns tidning

Kommentera