Vår kollektiva skuld

Hur skriver man om skolmorden i Trollhättan? Hur kan man inte skriva om skolmorden i Trollhättan?

Jag har två små barn i skolan. Jag vill att dom skall känna trygghet. Jag vill känna trygghet. Hur skall vi nu kunna göra det? Tidningarna har varit fulla av våldsdåd och kriser senaste åren. Debatten i social medier har varit minst sagt hatisk och barnen spelar spel med våldsromantik. Nu är landet i chock eftersom att våldet har flyttat till skolan.

Skall vi nu höja säkerheten på skolorna och börja ha vakter där? I USA sker det väldigt många skolmord. Dom har beväpnade vakter på dom flesta skolor och det verkar inte hjälpa. Det ända som det verkar ha skapat är ännu mer otrygghet i samhället. Hur skall du någonsin kunna känna dig trygg om du hela tiden omges av beväpnade vakter som påminner dig om att galningarna finns där ute och dom vill åt DIG.

Nej. Jag tror inte vi skall söka lösningen i fler vakter. Jag tror vi måste titta på det samhälle som vi gemensamt byggt. Idag känner väldigt många en otrygghet om framtiden. Vi blir hela tiden bombarderad av budskapet hur våldet sprider sig och att pengarna inte räcker till. Vi måste spara på vården, jobben räcker inte till alla, miljön havererar och ingen kommer med en trovärdig lösning på problemen. För en ung människa torde framtiden se ganska blek ut med tanke på att det inte verkar som att någon gör någonting åt dom verkliga problem som vi faktiskt har.

Istället för att få buskapet att vi gemensamt skall hjälpa varandra att lösa våra problem ställs grupper mot varandra. Högern vill utarma alla utom dom rikaste, Vänstern vill skatta alla till döds och invandrarna kostar så mycket att pensionerna försvinner. Känner ni igen hur det låter?

Jag tror att vi alla måste ta på oss en del av skulden. Vi har idag byggt ett samhälle där människor drivs till att begå dom mest ohyggliga brott. Se bara i storstadsområdena som hela tiden drabbas av våldsdåd. Om människor kände sig trygga, hörda och rättvist behandlade tror jag inte att detta skulle kunna hända i samma utsträckning.

Att säga att gärningsmannen i det här fallet är psykiskt sjuk räcker inte som ursäkt för vår skuld. Om vårt samhälle lagt mer vikt på skola och psykvården skulle massor av dom mord vi haft i Sverige på dom senaste decennierna kunnat förhindrats. Det går inte heller att säga att vi inte har nog med pengar för att göra det eftersom att vi har nog med resurser. Pengar och resurser är inte samma sak. Vi lever i en demokrati. Vi kan faktiskt tillsammans bygga någonting bättre.

Är det inte dags att vi börjar bygga ett nytt samhälle? Ett samhälle där alla medborgare kan känna sig trygga, hörda och rättvist behandlade. Eller skall vi följa USAs exempel och sätta beväpnade vakter utanför skolorna? Eller skall vi gå ännu längre och göra som flera politiker i Texas föreslagit och låta barnen bära skjutvapen för att skydda sig?

Det är dags nu. Dags att bygga någonting nytt och bättre.

37 reaktioner på ”Vår kollektiva skuld”

  1. Vi har de problemen, för att allt här i världen kretsar kring makt och pengar… och så länge vi låter det vara vår minsta gemensamma nämnare, kommer världen ALDRIG att kunna bli fredlig och trygg för ALLA!

    Så länge alla stora och små problem ska bekämpas, istället för att förebyggas, kommer världen ALDRIG att kunna bli fredlig och trygg för ALLA!

    Så länge det går att tjäna biljoner på krig och konflikter, men inte en krona på fred och frihet, kommer världen ALDRIG att kunna bli fredlig och trygg för ALLA…

    1. Jag håller med dig. Vi måste nog bygga om samhället från grunden. Det har gjorts förut genom historien så det går att göra igen. Eftersom att vi lever i en demokrati måste arbetet börja med oss själva.

      Vi måste sluta tro att samhället inte går att förändra i det stora. Vi måste engagera oss och vara delaktiga i hur vårt framtida samhälle skall se ut.

      1. Vi kan ju inte längre förvänta oss att politikerna oavsett vilka, ska kunna lösa de problem vi står inför, som åldrande befolkning, outsourcing, automation och allt större polarisering i samhället där allt färre äger allt mer av våra resurser…

        Vi vet alla att detta inte är hållbart och vi vet att makten och pengarna inte längre är lösningen, men det är ändå näst intill omöjligt att få människor att överge våra institutioner och systemlösningar… Vi går fortfarande till valurnorna och röstar på de i vårt tycke minst dåliga alternativet, i hopp om att vi ska hitta den politiske ”frälsaren”… som sagt, trots att vi VET att det aldrig kommer ske…

        Makten och pengarna är problemet, inte lösningen…

  2. Det kan se storhetsvansinnigt, självgott och uppblåst ut, det som jag skriver.Men jag känner ingen som helst del av någon kollektiv skuld.

    Jag har aldrig röstat på något av de Stockholmspartier som kört Sverige och dess norrländska koloni i botten. Jag har flera gånger ifrågasatt det ökade våldet, mobbingen i skolorna, den ökade kriminaliteten, massarbetslösheten som ingen av de priviligierade och välbetalda överklasspolitikerna vill göra något åt, bristen på fungerande psykvård och dessa ständiga nedskärningar på alla samhällets viktiga funktioner.

    Därför kan jag, till skillnad från de bräkande får som varje valår röstar på samma korrupta dinosauriepartier sova gott om nätterna och se mig i spegeln utan att skämmas.

    1. Bra för dig. Jag själv har länge talat om att vi måste ha ett nytt system. Ett system som tar hand om varandra samtidigt som att det tillåter dom som är extra drivna att få en belöning. Jag tror att under dessa premisser så skulle vansinnesdåd som dessa var så ovanliga att dom skulle, som Hans Alfredsson sa, vara osannolika.

  3. Nu handlar det inte bara om Shlmspartier, eller ens svenska, utan om ett globalt fenomen/problem, där några få ska bestämma och diktera villkoren för det stora flertalet… och så länge vi accepterar att bli fösta runt som en fårskock och accepterar de monumentala orättvisor som skapas av att vi frivilligt avhänder oss vårt eget ansvar, är vi medskyldiga till det som sker i världen…
    ”Guilt by assosiation and compliance”…

    BTW, var det väl Tage Danielson som pratade om sannolikhet i monologen om Harrisburg… 🙂

    1. Jo det var den monologen jag tänkte på 🙂

      Självklart är detta ett globalt problem. Men även utomlands har det börjat höjas röster om just detta. Jag själv är rätt förtjust i ”the story of stuff project”. Dom har försökt på ett enkelt och pedagogiskt sätt förklara vad det är som händer och att all förändring börjar med oss själva. Så länge vi är en demokrati så har folket en möjlighet att förändra saker.

      Om man tittar på 70-talet så var folket ute på gatorna. Dom läste på om svåra frågor och dom engagerade sig. Just engagemanget måste komma tillbaka för att verklig förändring skall kunna ske.

      Klicka gärna på länken för att komma till storyofstuff på youtube 🙂

      https://www.youtube.com/channel/UCRNnYXD8Elz5zwKQ2jAcbAg

      1. Tyvärr känner inte jag att Sverige är en demokrati längre av flera orsaker. Jag kan nämna några.
        Politik har blivit ett yrke, och en karriär som vilken annan som helst.
        Partierna drivs inte längre för att förbättra samhället utan enbart för att få makt och behålla den.
        Partierna har genom att man beviljat sig själva ett så väl tilltaget ekonomiskt stöd att de gjort sig oberoende av medlemmarna.
        Riksdagsledamöternas uppdrag har förvandlats från att representera sina väljare till att ha som uppgift att föra ut partiernas politik, oftast en politik som vem som egentligen bara syftar på optimalt utfall i opinionen.
        Journalistkåren känns mer som en del av statsmaktens propagandamegafon inte som den kraft som ska granska och ifrågasätta statsmakten. Frågan man ställer sig är närmast är, vem i hela världen ska man lita på?
        Det här är en utveckling som sakta smugit sig på oss, och man har låtit det ske så länge alla fick plats runt lägerbålet, men nu när staten inte längre klarar sin viktigaste uppgift att försvara ett säkert och tryggt samhälle för de allra flesta, då är jag rädd att sönderfallet gått så långt att det är en lång lång väg tillbaka om det överhuvudtaget går att stoppa splittringen.
        Jag iallafall känner mig väldigt pessimistisk just nu.

        1. Jag har haft exakt samma känsla som du. Jag valde ändå att jag måste dra mitt strå till stacken så jag har engagerat mig. Om inte annat för att min samvete skall vara rent den dag mina barn undrar hur det blivit som det blev.

  4. Ta bort pengarna ur ekvationen och då har vi tagit bort incitamentet för kortsiktigheten, girigheten och orättvisorna i världen…

    Men jag håller med, All förändring börjar med oss själva underifrån…
    Uppifrån är man bara intresserad av att behålla och förstärka sin makt och skaffa mer pengar… och då kan vi aldrig förändra världen till det bättre… Då blir det att siste man tar ner skylten och släcker lyset…

      1. Exaktemente!!! Jordens resurser MÅSTE vårdas och fördelas rättvist och ALDRIG tära på ”kapitalet”… Jag säger kapitalet, eftersom jag inte känner till nåt annat ord som beskriver bättre hushållning…

        Det kanske också säger nåt om hur fullständigt ekonomi blivit synonymt med pengar… ungefär på samma sätt som ordet villkorslöshet är ett ord som stavningskontrollen alltid reagerar på…

        Om inte annat säger det också något om hur socialiseringsprocessen tvingar oss alla till konformitet med den etablerade sanningen att världen inte kan existera utan makt och pengar…

        1. Jag skriver just nu ett förslag till nytt ekonomiskt system. Detta görs inom det parti jag är med i. Det är tänkt att det än en gång skall upp i kongressen. Där försöker vi skilja på pengar och resurser.

  5. Hoppas ni lyckas bättre…
    Själv var jag med och startade ett direktdemokratiskt parti (Direktpartiet), inför valet -94…
    Det såg väldigt bra ut, ända tills det var dags att göra röstsedlar. Då helt plötsligt dök det upp folk som knappt varit med i uppstarten, som ställde krav på, än den ena och den andra positionen i partiet och det blev rena huggsexan… Jag tyckte väl att ett litet parti, till bredden fyllt av idealister och världsförbättrare skulle vara mer ödmjuka och civiliserade…

    Lärdomen var, för mig iaf, att när det gäller politik, har den aldrig och kommer aldrig att kunna lösa mänsklighetens problem och fordringar, oavsett ideologi…

    1. Jag är med i ett etablerat parti. Vill inte säga vilket eftersom jag vill att Tankeverket skall vara partipolitiskt obundet. Jag har insett att enda sättet att få en förändring är genom att vara med i ett parti.

      Först måste man dock se till att deras politik får lite mer styrka när det gäller en stor ekonomisk reform. Trösten är att det finns flera inom partiet som vill göra större förändringar just där.

  6. Du säger det själv, att du inte vill säga vilket parti… och självklart är det så, att så fort man blir politiskt aktiv i något politiskt parti, leder det ofelbart till politiskt käbbel med oliktänkande och som därmed hämmar konstruktiviteten…

    Sen menar jag också, att när vi är fullt upptagna med att bekämpa varandra i horisontalplanet, är det ingen som orkar/hinner ägna de dolda vertikala maktstrukturerna nån djupare tanke…

    Och så länge det förblir så, är jag rädd att vi aldrig kommer åt de verkliga makthavarna… eller deras dolda agenda…

    Dessutom finns det ju en hel del politiker som mer än gärna sätter sig ”i knät” på dessa makthavare, i förhoppning om att få ännu mer makt och rikedom… Se bara t ex vilka som år efter år deltar i maktens plantskola, Bilderberggruppen…

    Jag har därför dragit slutsatsen att politiken inte är intresserad och heller inte förmögen att göra världen bättre för alla, så länge makt och pengar förblir vår minsta gemensamma nämnare…

      1. Hur ska du då engagera folket, när folket inte ser någon som helst möjlighet att påverka.
        Tack vare ett frikostigt tilltaget partistöd har partierna gjort sig oberoende av sina medlemmar.
        alltså måste man som Roland säger få bort pengarna ur ekvationen men hur gör man det när de som har möjlighet att göra det försörjs av dessa pengar.
        Den andra vägen är att värva tillräckligt många som medlemmar att du med den gruppen kan styra vilka namn som ska hamna på valbar plats på valsedeln.
        Men då är tyvärr möjligheten stor att du drabbas av samma öde som den miljöpartist som gjorde just det.
        Han blev utesluten ur partiet som kuppmakare och nomineringsmötet ogiltigförklarades av styrelsen. Så var ordningen återställd…

        1. Skulle vara jätteintressant att läsa på om den miljöpartister. Kommer du ihåg vad hen hette?

          Jag tror att förändring måste ske genom att först få medborgare att se problemet. Sedan måste man engagera sig. Om det parti man är medlem i motarbetar en så måste man byta parti. I värsta fall får man starta ett nytt parti.

          1. Hahaha… Som sagt… Tänker inte berätta. Dock har jag fått känslan att alla partier har ett ganska brett spann när det gäller åsikter. Det finns moderater som egentligen är socialdemokrater och tvärt om.

            Folks partitillhörighet speglar inte alltid deras åsikter. Partierna är flytande i sina åsikter. Politiker hävdar att partierna ”utvecklas”. Det dom egentligen gör är följa opinionen så att dom kan få mest möjliga väljare.

            Det är egentligen helt fel. Om opinionen ändras skall man byta parti. Partiet skall inte ändras. Om partierna ändras beroende på väljare kommer vi snart att bara ha ett parti.

            Jag tror att om en Socialdemokrat från 70-talet såg dagens Socialdemokrater skulle personen förmodligen slita sitt hår 🙂

          2. Kul, nej du behöver inte svara, för du har ändå avslöjat din fäbless för miljöpartiet.
            För mig en samling blådårar, som säkerligen klarat sig bättre i opinionen utan att sitta med i en regering.
            Men å andra sidan är det skönt att se att Miljöpartiets många verklighetsfrämmande ideer sprack som troll i solen när Romson och Fridolin hamnade i regeringen.

          3. 🙂 Min åsikt är att det finns bra och dåligt folk i alla partier. Partipolitik är faktiskt ett problem. Men just nu är det vad vi har och då är det bättre att folk engagerar sig än att dom irriterar sig i tystnad.

  7. Absolut, men jag tror inte längre det är möjligt att åstadkomma GENOM politiken…

    Allt handlar om att börja FÖREBYGGA problem, istället för att bekämpa allt och alla i tid och otid…

    Med politik blir det som att försöka släcka bränder med bensin i brandsprutan, eller att bota skadade på akuten med AK 4’or… FEL verktyg…

    Jag, en cyniker? You bet!!! Luttrad därtill!!!

    1. Tro mig… Jag ser problemet. Men jag vägrar att tro att det är omöjligt.

      Största problemet är inte ondska. Största problemet är dom goda som under tystnad låter ondskan löpa fritt 😉

  8. Till slut blir det en lek med ord, vad som är möjligt, eller inte… Vore det möjligt, borde vi ju redan ha kommit mkt längre…

    Att bekämpa problem, något som vi i alla tider försökt göra, löser helt uppenbart inte problemen…
    All den stund jag ställer mig i en ”ringhörna med boxarhandskarna på”, gör jag mig själv bara till en del av själva problemet, men aldrig till en del av en ömsesidigt accepterad lösning…

    Alla människor önskar sig ju fred, frihet och trygghet… Något som våra nuvarande systemlösningar och samhällsinstitutioner, emellertid aldrig kommer att kunna ge oss, hur mkt vi än vill, eftersom rådande strukturer ständigt skapar och ger näring till, otrygghet, utslagning, splittring och konflikter… Det är så att säga inbyggt i systemets DNA.

      1. Hur ska du kunna göra om systemet på något annat sätt än med en evolution (med våld) för de som jag vill kalla maktens män kommer och kan förhindra varje fredlig förändring av dagens system som på något sätt hotar deras privilegierade ställning.

          1. Det finns faktiskt exempel på relativt fredliga stora samhällsförändringar. Dom är få men dom finns. Det gemensamma för dessa är att folket faktiskt engagerar sig och är aktivt delaktiga att göra denna stora förändring.

            Men jag håller med dig. Om det är så att dagens system kastar folket i verklig fattigdom (Ex Grekland) finns en risk för revolution. Ett stort problem med detta är att man vet aldrig riktigt hur en sådan slutar. Det kan bli ur askan i elden.

            Jag vill definitivt inte ha våld på gatorna. Våld skapar bara mer våld.

          1. Varför denna ständiga pessimism?
            Jag var i Prag i september 1989 och diskuterade förändringarna med en bekant där. det var när Gorbatjovs glasnost och perestrojka hade börjat få genomslag, åtminstone i Ryssland.
            Min bekant sade då att han hoppades på Gorbatjov och om utvecklingen fick fortsätta ”skulle Tjeckoslovakien ha samma demokratiska frihet som i väst om ca 10 år.”
            En månad senare föll Berlinmuren och två månader senare störtades kommunistregimen i Tjeckoslovakien.

  9. Absolut!!! Men frågan kvarstår om de traditionella verktygen såsom makt och pengar, är de rätta verktygen för att åstadkomma den förändring, som det stora flertalet människor önskar sig…

    Först måste ju människor förstå att det är makten, pengarna och politiken som ÄR problemet och det som som HINDRAR förändringen…

    1. Det är det Tankeverket är till för 🙂 Att få människor att tänka om. Att se saker som man normalt inte ser eller tänker på.

  10. Jag VET att det stora flertalet människor redan inser att makt och pengar inte längre är lösningen, utan själva problemet, men nästan ingen är redo att vända våra institutioner och systemlösningar ryggen… Alla går fortfarande till valurnorna för att lägga sin röst på det i deras ögon minst dåliga partiet, i förhoppningen att det partiet ska ha modet/förmågan att lösa alla problem och samtidigt såga av den gren de sitter på, samtidigt som de också inser att detta är en omöjlighet…

Kommentera