Vårt demokratiska system skapar ett delat land

Den absoluta majoriteten av politiker idag måste nog klassas som säljare. Deras jobb är att sälja den politik hens parti just nu för. Det görs sällan i samtal med politiskt ointresserade medborgare utan snarare i form av debattinlägg och korta snabba slogans som dom försöker hamra in i potentiella väljare. Eller med retorik där fakta förvrids och/eller förtigs. Inte helt olikt en oseriös bilhandlare.

Notera att dom inte säljer sin ideologi. Dom säljer den politik som dom själva just nu förespråkar förutom när det är valår där dom även dammar av några kärnfrågor som dom sedan struntar i efter valet.

Socialdemokraterna kan knappast längre klassas som socialdemokrater i dess ursprungliga bemärkelse. Miljöpartiet är numera en urvattnad blek sörja av sitt tidigare jag. Allianspartierna har gått samma till ett block där dom olika partiernas partiprogram får stryka på foten för att partierna skall kunna anpassa sig till dom övriga allianspartierna. Vänsterpartiet visar hög svansföring men när det väl kommer till kritan så gör dom oftast som Socialdemokraterna vill.

Moderaterna har dragit mot mitten men flörtar ändå med SD. Och Centern… tja dom håller mest andan och försöker att inte stöta sig med någon. Just nu strömmar ju väljarna dit mer i protest mot Moderaternas flört med SD än för den fantastiska politik som Centern presenterat.

Politikerna gör olika utspel som direkt påverkar din ekonomi. Dessa utspel gynnar olika grupper i samhället som därmed ställs mot varandra. Sänkt skatt här, höjda avgifter där och lite grön skatteväxling däremellan.

Hela detta system gör att dom politiska partierna har en tendens att föra en politik som gynnar stora väljargrupper eller regioner. Genom att lova mer välstånd till stora regioner eller till en stor väljargrupp så får man många väljare. Om man investerar i glesbygd eller en mindre väljargrupp så vinner man inte så många väljare eftersom att det helt enkelt är en liten grupp människor som berörs.

Detta demokratiska fenomen eldar på t ex urbaniseringen samt alla partiers förflyttning mot åsiktsmitten.  Detta har dock en tendens att lämna fattiga, svaga och glesbefolkade regioner utan stöd. Detta är en oroväckande utveckling och om vi inte gör någonting åt detta så kommer klyftorna i samhället fortsätta att öka.

Nu skall vi kanske inte klandra dessa politiker. Man kan faktiskt säga att detta beteende ingår i deras arbetsbeskrivning. Om dom inte kan locka väljare så förlorar dom nämligen sin plats. Därför är det kanske systemet vi skall klandra. Själva uppsättningen av vårt demokratiska system verkar trots allt nära just en viss typ av personlighet. Nämligen dom pragmatiska opportunisterna. Detta kan förvisso vara positiv egenskaper men inom politiken så gynnar det personligheter som utan besvär kan offra sin ideologi och retoriskt ”sälja in” det som just nu gynnar partiet och därmed sig själv. Man undrar var alla ideologiska ledare, som kan entusiasmera folket, finns just nu? Eller om systemet sorterar bort dom innan dom kan få någon som helst makt?

Kommentera