Grön skatteväxling – En lösning eller bara mer ordvrängning?

Som medborgare i ett land, där klimatångesten ökar för varje domedagsrapport som publiceras i media, så låter kanske grön skatteväxling som en helt lysande idé. Själva konceptet är enkelt. Skatten på arbete skall ner och skatten på saker som smutsar ned skall upp. Men kommer verkligen grön skatteväxling att fungera så bra som dom mest optimistiska EKOnomer tror eller är det bara en krystad ordvrängning som “grön tillväxt”?

Förmodligen ligger svaret i hur denna gröna skatteväxling skall utformas. Själva konceptet att dom smutsar ned mest även skall betala mest är väl ganska tilltalande men om denna gröna skatteväxling skall existera i nuvarande ekonomiska system så uppstår genast flera problem. För det första innebär grön skatteväxling att dom som har gott om pengar kan köpa sig fria från vårt gemensamma ansvar. Det bådar inte gott för sammanhållningen i landet. Dom som har lite pengar får försaka massor samtidigt som människor med god ekonomi äter entrecote under flygresan på väg till Thailand. Människor skulle börja drömma om att bli rika så att dom kunde köpa sig fria från ansvar eftersom att just en sådan resa skulle bli en markör för att vara framgångsrik. Inte nog med att sådana målsättningar skulle vara skadliga i sig men det skulle även skapa stora slitningar i landet. Tänk bara på occupyrörelsen och dom gula västarna. Om ojämlikheten blir för stor i ett samhälle så kommer det förr eller senare en reaktion.

För att skapa ett grönare samhälle, som förhindrar dom värsta effekterna av klimatförändringarna, så måste man få en stor del av befolkningen med sig. Att då straffa t ex människor i glesbygd, som inte har kollektivtrafik och samhällsservice, är helt fel väg att gå. Det kan inte vara meningen att man skall skattas ihjäl bara för att man behöver en bil för att ta sig till arbete, vård, skola och social service. Om vi skall lyckas med att bygga detta goda framtida samhälle måste det finnas ekonomisk och social jämlikhet i samhället. Att bara skrika grön skatteväxling blir lika fel som att sälja in grön tillväxt.

Visst skulle grön skatteväxling kunna fungera men då skulle nog undantagen bli fler än reglerna. Och när man väl öppnar den asken så kommer nog varenda lobbyorganisation att jobba frenetiskt för att få undantag som gynnar just sin målgrupp. Tyvärr brukar det leda till att den grupp som har mest pengar får flest undantag. Om vi väljer vägen med grön skatteväxling så måste politiker nog vara extra noga med att se till att den inte slår orättvist i samhället.

Det kanske är så att den gröna rörelsen har börjat i fel ände? Visst låter det bra med subventionerade el-bilar, el-cyklar, grön tillväxt och grön skatteväxling men kanske man först skulle garantera social och ekonomisk jämlikhet så att en stor majoritet av befolkningen vill vara delaktiga med att lösa våra gemensamma problem? Jag är övertygad om att vi kan lösa våra framtida problem tillsammans, men bara tillsammans.

2 reaktioner till “Grön skatteväxling – En lösning eller bara mer ordvrängning?”

  1. Idén med grön skatteväxling var – och jag anser mig vet eftersom det var jag som gjorde den första större utredningen för MP om just grön skatteväxling – var att miljöskatter som ”drabbade” konsumenterna skulle växlas mot höjt grundavdrag så att de som tjänade mindre än snittet skulle bli vinnare (dessutom kopplades ett bastillägg till detta – bastillägget ersatte bostadsbidrag, som ju mest utbetalas till de med höga boendekostnader – som enbart tog hänsyn till inkomst och antal barn och därmed gav lika ersättning för de som i urbana miljöer hade höga boendekostnader och de i glesbygd som kanske hade höga kommunikationskostnader).
    Den del av skatteväxlingen som ”drabbade företagen” genom höjda energi och utsläppsskatter växlades mot lägre arbetsgivaravgifter – med syftet att de externa kostnaderna skulle bli en del av priset.

    Den skatteväxling vi fick igenom genom budgetsamarbetet uppgick till 30 mrd kronor – för att mer långsiktigt nå effekterna vi ville ha uppskattade vi att växlingen måste omfatta minst 90 miljarder, tyvärr hade SNF, Naturslkyddsföreningen, yxat till att man krävde just 30 mrd vilket sossarna tog som intäkt för att inte gå längre. Göran Persson erhöll ett stort norskt miljöpris för sin insats med grön skatteväxling (och mycket pengar för inköp av skog för att skydda biologisk mångfald) trots att det var MP som i budgetförhandlingarna pressat fram varenda krona.

    1. Mycket intressant. Tror du att jag möjligtvis kunde få ta del av utredningen du gjorde. Det skulle vara mycket intressant att få läsa den.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.