När klimatångesten går över till generell ångest

Publicerad av

2017 skrev jag ett inlägg om klimatångest. Det har snart gått två år sedan dess och resultaten har varit klena. Förvisso har Greta Thunberg givit lite hopp men ju mer uppmärksamhet hon lyckas dra till frågan desto mer verkar den andra sidan kämpa emot och hatet tar över. Sansade debatter är få och fastställda fakta ifrågasätts.

När jag tittar på vad som händer i världen så kommer känslan av hopplöshet krypande. Det gäller inte bara klimatet. Världen är full av krig, makt och intriger. Allt för att hålla uppe den allsmäktiga ekonomiska tillväxten. Ett begrepp som har upphöjts till närmast gudomlig status. Mänskligheten har blivit så indoktrinerade av termen ekonomisk tillväxt att om någonting påverkar den det minsta så blir väldigt många livrädda och väldigt fientligt inställda. Detta trots att oändlig ekonomisk tillväxt faktiskt är en omöjlighet. Vi bör även betänka att ekonomisk tillväxt bara är en ekonomisk term, som egentligen inte kan koppas till tillgängliga resurser. Vi lever helt enkelt i en påhittad fantasiekonomi som så otroligt många tror är en verklighet. Detta är enkelt att inse när till och med vår egen finansminister gör en tydlig skillnad på vår totala ekonomi och det hon benämner ”realekonomi” (verklig ekonomi).

Många människor runt om i världen har en syn på sig själv och sin omvärld som får mig att känna verklig hopplöshet. T ex verkar folk jättegärna vilja rädda klimatet. Men så fort det påverkar deras eget liv så börjar man skylla på att någon annan släpper ut mer än dom själva. Många människor är villiga att sopsortera men ser det som en mänsklig rättighet att köpa en ny iPhone varje år. Eller det faktum att människor inte ens verkar alla kunna acceptera tanken att man måste ta hand om sin egen befolkning. För tänk om man måste höja skatten för att alla skall få ett drägligt liv. HEMSKA TANKE! Kort sagt kan man säga att egoismen och misstron verkar frodas samtidigt som omtanke och medkänsla förtvinar.

Mänskligheten kommer att gå under. Förr eller senare. Jag säger inte att det är nu eller inom kort men en sak är säker. Mänskligheten kommer att försvinna så småningom. Det är bara en frågan om tid. Om man då tittar på mänsklighetens historia. Vad kommer den att säga om den tid som vi vandrade på jorden? Kommer den att döma oss som parasiter som kannibaliserade på varandra genom att hela tiden stjäla varandras resurser, utrota andra arter, förstöra varandras habitat och döda varandra så fort det fanns makt att vinna? Eller kommer den att säga att när det verkligen blev tufft så gick mänskligheten samman och hjälpte varandra med vänlighet och omtanke så att alla människor hade möjlighet till ett drägligt liv? Jag hoppas på det senare men har börjat tvivla.

Skall det verkligen vara så svårt att hitta en gemensam grund som kan garantera alla människor ett drägligt och tryggt liv? En grund som svetsar oss samman och gör att vi tillsammans hittar lösningar för framtida hot mot vår överlevnad? Mänskligheten vet idag så mycket. Forskningen har kommit så långt att vi kan lösa de flesta problemen. Det verkar bara vara bara vår mänskliga natur som står i vägen för en lysande framtid. Det är vid funderingar om just detta som klimatångesten övergår i generell ångest. Är mänskligheten verkligen kapabel att lösa problemen? Och om inte… Förtjänar då mänskligheten att överleva?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.