När jobb måste ”skapas” betyder det att dom faktiskt inte behövs

Publicerad av

Vi får hela tiden höra politikerna tjata om att dom skall ”skapa jobb”. Bara att säga en sådan sak känns lite som ett hån eftersom att om man måste ”skapa jobb” så betyder det faktiskt att dom jobben inte efterfrågades tidigare. Det jag brukar kalla ”hittepå jobb”.

Det nog att bli svårt att hitta meningsfulla jobb åt befolkningen i framtiden. Eftersom att effektiviseringen inom alla branscher snabbt når oanade höjder minskar efterfrågan på personal och därmed ökar arbetslösheten.

Jag tog fram lite siffror som jag tyckte skulle vara intressanta. Först tittar vi på hur många i Sverige som faktiskt har ett lönearbete. Siffrorna är hämtade från ekonomifakta.se.

Statistik sysselsatta
Som ni ser är det bara 49 % av befolkningen som faktiskt lönearbetar.

Man kan då tycka att vi skall skapa mer jobb åt dom arbetslösa så blir allt bättre. Problemet är att av dessa 49 % är det faktiskt en stor procent som förmodligen inte skulle behöva jobba.

Nedan ser ni en graf på olika branschers utveckling. Skalan gäller procent av sysselsättningen.

Statistik branscher

Vad kan man läsa ut ur dessa siffror? Det jag kan se är att Jordbruket har effektiviserats och färre bönder behövs för att producera den mat vi behöver. Sedan har industrijobben åkt samma väg. Även dessa p g a att effektiviteten har ökat.

Vad kan då en politiker göra för att ”skapa jobb”. Om effektiviseringar gör att vi inte behövs i produktion av varor så är det bara två branscher där man kan skapa dessa jobb. Det ena är i tjänstesektorn. Man har till och med använt skattemedel för att öka jobben inom tjänstesektorn. (RUT och ROT). För en politiker är det tacksamt att just satsa på tjänstesektorn eftersom att ingen produkt faktiskt produceras. Kort sagt måste det städas även nästa vecka.

Det andra är i den offentliga sektorn. Jobb skapas av skattemedel. Där kan man snabbt skapa jobb genom att bara besluta att krångla till någonting eller kanske besluta att Sverige behöver jobbcoacher. Vips så behövs mer personal (Iallafall så blir det jobb åt jobbcoacherna). Problemet är att då måste man beskatta dom få personer som jobbar inom dom branscher som faktiskt producerar en fysisk produkt. Det trista är att även inom tjänstesektorn och den offentliga sektorn sker just nu samma effektivisering som vi tidigare sett inom jordbruk och industri. Till råga på allt börjar befolkningen vara motvillig att använda skatt som fördelningsverktyg.

En kommentar

  1. Egentligen skulle vi bara behöva jobba cirka 2 timmar om dagen. Men i grund och botten måste man fråga sig vad ”arbete” är. Att ta hand som sina barn, laga mat åt familjen, städa huset, snickra på huset, odla grönsaker … betraktas inte som arbete eftersom det inte belönas med en lön. Då blir arbetet inte heller pensionsgrundande osv. Men om vi gör de åt varandra så är det en helt annan sak. Folk får ge sig iväg i rusningstrafiken från sina uppvärmda hus, som står tomma och drar energi när ingen är där för att få en lön som beskattas så staten ska få sin del. Lokal produktion ”bestraffas” med en skatt som staten tar hand om och fördelar ut någon annanstans där man tycker att pengar behövs, vilket försvårar för den lokala produktionen. Allt blir väldigt centralstyrt och stora kedjor och globala företag vinner mark – medan den lokala produktionen försvinner. Utvecklingen blir allt svårare att greppa.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.