Skall vi ha ett “jag-samhälle” eller ett “vi-samhälle”?

Publicerad av

Världen står inför stora förändringar p g a klimatkrisen. Osäkerheten inför detta hot göder polariseringen då många känner att besluten hastar och osäkerheten ökar i frågan om hur samhället skall förändras. Många ogillar förändring och vill bli kvar i vårt gamla samhällssystem trots att klimatkrisen kräver så pass stora förändringar att vi nog måste ha ett helt nytt system.

Enlig mig så lever vi idag i en jag-norm. Men det är inte bara så att människor hela tiden tänker i termer som “vad får JAG ut av detta”. Det har gått längre än så. Många tänker: “Vad får jag ut av detta… NU!”. Kortsiktigheten har spritt sig som en cancer över samhället. Vem orkar vänta en vecka på en leverans? Nej… Fort skall det gå! Amazon har byggt hela sin verksamhet på människors önskan om omedelbar tillfredsställelse.

Tecknen på denna självcentrering är lätta att se. Föreningslivet håller på att dö ut. Ideellt arbete är det få som orkar med. Många av dataspelen där man spelar i lag visar ändå en ranking inom det egna laget för att kunna rangordna varje deltagare. För trots att det är ett lagspel så måste vi veta poäng på individnivå. Bilderna som man ser på sociala medier har blivit allt mer självcentrerade. Bara det faktum att telefonen idag har en kamera som är riktad mot dig själv visar hur viktigt det är för dagens människa att sätta sig själv i fokus. För att inte tala om det faktum att det idag finns selfie-pinnar, så att människor kan gå omkring på stan utan att släppa fokuset på sig själva, visar hur enormt stark jag-normen har blivit.

Företagen lever i en kvartalsekonomi och politiska partier verkar granska utvecklingen i opinionsmätningarna med större oro än hur själva samhället utvecklas. Medieföretagen granskar noga varje liten trend som dom kan hitta i sin statistik för att genast möta varje infall som medborgarna kan få så att dom genast kan fylla det behov medborgarna vill ha fyllt.

Problemet är att de samhällsförändringar vi nu står inför nog inte går att lösa med ett jag-samhälle. Utmaningarna är för stora och självuppoffring i form av minskad konsumtion kommer att vara ett måste för många i befolkningen. Men om den utbredda normen är självcentrerad och kräver omedelbar tillfredsställelse så kan det vara svårt att ena ett folk som måste kavla upp ärmarna för att nå ett bättre samhälle på lite längre sikt.

Eftersom att våra politiker inte längre skapar opinion utan bara följer den så göder det denna jag-norm. Idag verkar många vara helt OK med privatiseringar av allting som tidigare var gemensamt. Iallafall så länge som dom tror att jaget gynnas av det. Många tycker det är helt rimligt att hellre sänka skatter än att t ex underhålla järnvägen. “Varför skall jag betala skatt till järnvägen? Jag åker ju aldrig tåg”. Om sjukvården försämras i glesbygden så upprör det inte längre lika många eftersom att i städerna fungerar ännu sjukvården. “Varför skall jag bry mig om att BB läggs ner i glesbygden? Jag bor ju i stan”. Inga problem att privatisera skolorna så länge som “mina” barn får gå i den bästa av dom. “Det är inte mitt fel att andra valt fel skola”.

Men det är en motsägelse att bygga ett jag-samhälle. Hela grejen med ett samhälle är gemensamt ansvar. Att bygga någonting som är alla i samhället till gagn. Att man tillsammans bygger och vårdar någonting för att det är bättre för samhället i stort och därmed en själv. Det man vinner på detta är minskade motsättningar och tryggare medborgare. Mindre risk för avundsjuka, missunnsamhet, bråk och uppror. Kort sagt ett mycket vänligare samhälle.

Det går nog inte ens bygga ett samhälle som man kallar jag-samhälle. Möjligen en jag-samexistens. Om vi skall hitta långsiktiga lösningar för att lösa klimatkrisen måste vi bygga samhällen som faktiskt har en möjlighet att nå målen som krävs. Då kan inte jag-normen vara så stark som den är nu. Vi måste återuppväcka vi-normen. Tillsammans kan människan skapa helt fantastiska lösningar utan att skapa stora motsättningar. Men det kräver att människorna är både villiga till personlig uppoffring samt att vi lyckas dämpa missunnsamhet. Vi måste få ett mer jämlikt samhälle för att lyckas med detta. Vi måste ha gemensamma saker så att alla människor har möjligheten att utvecklas för samhällets bästa. Detta oavsett var man bor i samhället. Detta oavsett vilket ursprung, kön eller sexuell läggning man har. ALLA behövs för att bygga ett bra vi-samhälle för annars är det inte ett riktigt vi-samhälle.

En kommentar

  1. Tänk om det visar sig, att klimatgaserna kyler och inte värmer jorden; att de upprätthåller ett tämligen stabilt temperaturspann och att det är solens aktivitet som påverkar klimatvariationer på jorden och denna skiftande aktivitet i sin tur beror av planeternas cirkulerande massor.

    Tänk om det är så, att själva den logik den civiliserade mänskligheten anammat är orsaken till, som Joseph Tainter utrycker det, ”The collapse of complex socities”; att denna singleton-logik, till skillnad från livs logik, saknar förmåga till fortsättning; att den inre koordinering som gör singletonen attraktiv för de som bestämmer, visserligen är orsaken till att singletonen uppstår, men samtidigt är det som förbrukar dess energi och orsakar dess kollaps; att de styrande tror att de utgör civilisationens inre koordination, för att genom kontroll och påverkan styra resurser mot ”orkanens öga” där de själva befinner sig; att människans problem är att civilisationer är just en singleton, civilisationer är inte liv och ju mer koordinering som de ”styrande” inför, desto fortare kommer singletonen att förbruka sin energi och kollapsa; att en global samhällsordning är snabbspåret till civilisationens kollaps; att byråkrater per definition är inkompetenta och deras inflytande må minimeras.

    Tänk om det är så, att tillväxtens dagar är räknade, att potentialen för tillväxt till 98% är förbrukad men aldrig kan bli 100%; att förutsättningen för tillväxt är tillgång till billiga externa energikällor då det är externa energikällor som gör en långt gången arbetsfördelning möjlig; att det är minskning av andelen sysselsatta i primärproduktionen av livsmedel som arbetsfördelning innebär och därmed det som är tillväxt – inte tillväxtsiffror från dold inflation.

    Tänk om det är så, att koldioxid är naturens valuta; att kol i underjorden, precis som pengar inlåsta i valv, inte gör någon som helst nytta; att mängden liv, precis som ekonomins storlek, beror av hur mycket valuta det finns i omlopp – ju mer kol det finns tillgängligt desto mer kol kan sättas i arbete i liv och nedbrytningsprodukter för att göra solenergin tillgänglig för liv och inte bara bli väder; att öknar visar att liv lider brist på valuta, på samma sätt som ekonomin minskar när ingen törs låna ut pengar, så minskar mängden liv när kol lagras in i underjorden; att fiatvaluta fungerar som underjordisk kolinlagring och omfördelar kapital till kapitalägarna med varje ny krona som skapas och därmed minskar möjligheten till liv; att kapitalackumulering ökar kostnaden för koordinering, minskar flexibiliteten och därför ökar förlusterna och risken för kollaps.

    Tänk om mänsklighetens enda syfte är att förlänga tiden för liv på jorden genom att öka mängden kol tillgängligt för liv, för att därefter försvinna i historiens töcken.

    Tänk om.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.