Skall vi skita i allt eller engagera oss?

Dom flesta av oss föds, växer upp och blir gamla i samma land. För min del är landet Sverige. Genom historien har svenskar haft krig, fred, goda tider och dåliga tider om vartannat. Allmogen (majoriteten av medborgarna) har alltid hukat under någon form av makt. Har det inte varit adeln, så har det varit kungar eller kyrkan. På senare år har vi även fått kröka rygg för arbetsgivare och kapitalister.

Under korta perioder har jämlikheten i samhället ökat inom vissa områden men oftast bara för att ersättas av någon annan form av makt. Ofta makthavare som garanteras ett liv i överflöd och kontroll.

Det är ganska lätt att misstänka att strävan efter makt är ett mänskligt drag som är ganska ingjutet i vårt DNA. Det är många som lockas av att andra lyder deras önskningar och ger dom företräde till begränsade resurser. Det är iallafall inte många ledare genom historien som levt efter Dr Spocks devis: “The needs of the many outweigh the needs of the few… or the one” och därmed sett till massans väl och ve över sin egen.

Men vad händer när vi alla helt plötsligt sitter i samma båt? Vad händer när en makthavare inte längre går att använda sin makt för att garantera en priviligerad framtid till sig själv och sina efterkommande? Vi lever just nu i sådan brytpunkt där klimatförändringarna kan innebära konsekvenser som slår lika blint mot fattiga som rika?

Skapar människan klimatförändringarna?

Trots en väldigt samsyn från världens forskare – att klimatförändringarna sker och att människan skapar dom – så finns det ändå idag klimatförnekare som från början ifrågasatte att temperaturen ökade. Idag har dom övergivit den strategin och skyller istället dessa ökningar i temperaturen på solen. För de som känner att dom tillhör gruppen klimatförnekare rekommendera jag att ni genast slutar läsa och istället ägnar er åt någonting annat. Ni kommer annars bara att bli upprörda av denna text.

För oss andra så finns det dom som läst på väldigt mycket i klimatfrågan och dom som läst på lite mindre. Detta är egentligen en text för er som läst på lite mindre och som fått er information från politiker via medierna.

Låt oss börja med en sak som måste sägas:

Många politiker – även inom Miljöpartiet – hävdar att Sverige ligger i framkanten av miljöarbetet. Detta är inte sant. Ni har säkert hört talesättet “lögn, förbannad dikt och statistik”. Påståendet att Sverige ligger i framkant kommer från statistik. En statistik där man valt att inte ta med importerade utsläpp. Kort sagt allting som produceras utomlands, inklusive transporten till Sverige, finns inte med i denna statistik. Enligt Världsnaturfondens (WWF) Living Planet Report 2016 så är vi en av dom största syndarna i världen när det gäller klimatet. Kort sagt så shoppar vi sönder planeten i Sverige.

Vad blir konsekvenserna av klimatförändringarna

Just nu pågår en stor diskussion runt om i världen gällande vilka konsekvenser klimatförändringarna får. Politiker i länder som är tungt kopplade till fossila energislag tonar naturligtvis ner riskerna. Då talar vi om länder som Ryssland, USA, Saudiarabien, Polen osv… Forskarna är dock ganska överens om att konsekvenserna blir katastrofala om vi inte inte skyndsamt gör någonting åt saken.

Den brittiska vetenskapspublikationen New Scientist har publicerat en karta som visar vilka effekter klimatförändringarna skapar på jorden. Kartan är baserad på FN:s klimatpanel IPCC:s ”business as usual”-prognos. Den prognosen visar vad som händer om vi fortsätter på den inslagna vägen. Kartan visar vad som händer om temperaturen ökar fyra grader fram till sekelskiftet.

Notera att gula och bruna områden räknas som obeboeliga. Dessa förändringar kommer naturligtvis att ske i successivt och förändringarna har redan börjat. Torkan i Sverige, bränder i USA, rekordvärme i flera länder runt om i världen samt översvämningar är tecken på att förändringen redan pågår.

Men om ni tittar på kartan och betänker att dom områden som blir obeboeliga är dom mest befolkade områdena i världen så blir slutsatsen ganska bister. Vad tror ni människor som bor där kommer att göra? Självklart kommer dom att att vilja flytta till områden som är mer gynnsamma. När en så pass stor folkvandring kommer igång så är risken för konflikter MYCKET stora. Resursbristen ökar och som ni säkert vet så bits hästen när krubban är tom.

Inom politiken talas det mycket om tekniska lösningar. Lösningar som ofta tyvärr inte ännu existerar. Politikerna framställer det som att det på något magiskt sätt skulle göra att denna folkvandring inte skulle komma men det är nog en illusion. Om en långvarigt torka kommer i en region så kommer det först att bli förflyttningar inom den staten. Förmodligen med stora konflikter även det. Om den staten inte lyckas hålla ihop så kommer folk att börja fly till andra länder. Detta i en omfattning som får “flyktingkrisen” 2015 att se ut som ett besök till ett turisthotell av charterturister.

Dom stater som då har ett mer gynnsamt klimat har då ett val. Antingen ställer man upp och hjälper dom som kommer eller så sätter man upp en kulspruta på bron. Tidigare nämnde jag att ni hade ett val gällande om ni trodde på klimatförändringarna eller inte. Här kommer vi till ett val till. Vill ni att vi som nation skall vara dom som väljer att ställa kulsprutan på bron eller vill ni att vi skall välkomna dom som kommer och hjälpa dom så gott det går?

Dom av er som väljer kulsprutealternativet rättfärdigar säkert den inställningen med tankar som: “Varför skall dom komma och snylta på det vi byggt upp” osv… Betänkt då att det för det första inte är du personligen som byggt upp vår välfärd och för det andra att vår välfärd är uppbyggd, till stor del, genom att vi dränerat andra länders klimatkonton.

Vad skall vi då göra och vad blir konsekvensen av det?

För att lösa problemen måste vi göra mer än en sak. Vi måste göra allt vi kan för att hålla temperaturökningen så låg som möjligt och vi måste starta på en gång.

Vi måste få igång en så ren energiproduktion som möjligt är. Även om vi naturligtvis måste minska vår energikonsumtion drastiskt så kommer vi ändå att behöva mycket energi. Då måste den vara ren. Vi måste minska vår konsumtion. REJÄLT! I dagens kapitalistiska samhällssystem kan man koppla det mesta av utsläppen till just konsumtion. Det leder till att vi även måste byta ekonomisk system. Det vi har idag klarar helt enkelt denna omställning. Allt detta leder även till att vi som människor måste börja leva andra liv. Vi kan inte fortsätta att springa i ekorrhjulet för att bekosta vår nästan religiösa shoppingkultur.

Vi måste börjar producera saker som vi behöver istället för att skapa shoppingbehov för att hålla vårt nuvarande ekonomiska system under armarna.

Vi måste börja producera lokalt och ändra våra matvanor. Vi måste åter hitta glädjen i att få mer tid över till varandra istället för dämpa vår ångest genom att strosa i dom kommersiella tempel vi idag kallar köpcentrum.

En del människor hävdar att om vi bara löser energifrågan så kommer allting att lösa sig. Ofta är det personer som förespråkar kärnkraft. Deras argumentation brukar ligga i att det trots allt är små risker och att folk minsann även kan dö vid t ex en dammolycka. Det är förvisso sant men en dammolycka drabbar vår generation. En kärnkraftsolycka kan drabba flera generationer framöver. Är det verkligen rätt att vi tar stora risker där priset betalas av framtida generationer? Det är även lätt att tro att dessa personer vill att livet skall fortsätta precis som förr. “Bara vi bygger kärnkraft så är problemet borta”.

Men även det är ett feltänk. Om vi bygger ut kärnkraften och tänker oss att fortsätta som förr så skall det byggas massor av nya el-bilar, el-cyklar, el-mopeder osv… Dom utsläpp som skapas under tiden detta görs kommer att skapa temperaturökningar som vi nog inte önskar. Dessutom kommer brytningen av metaller och mineraler som behövs att skapa stora miljöproblem. Och som lök på laxen så finns det inte nog av dessa metaller och mineraler på jordklotet för att klara av den omställningen till fullo.

Men hur går vi tillväga för att göra denna omställning

Rent historiskt brukar stora samhällsomställningar genomföras av en kung eller diktator. En stark makt som tvingar förändringarna på folket. Så även i Sverige om man tänker på t ex Gustaf Vasa eller Birger Jarl. Även dom gånger det varit folkliga revolutioner så har det oftast funnits en stark ledare som genomdrivit förändringen med järnhand. Men visst har vi kommit längre än så? Numera finns verktyg där människor kan kommunicera, samarbeta och diskutera i stora grupper och över stora avstånd. Vi är bättre utbildade och få av oss svälter. Visst borde vi på demokratisk väg kunna göra denna omställning utan att vi måste förfalla till drömmar och auktoritära ledare? Om vi gör detta tillsammans så kan vi kanske bygga gemenskap och glädjas åt dom framsteg vi alla gör. Inte bara för oss själva utan även för dom kommande generationerna.

En demokratisk omställning av samhället

Vi lever i en demokrati. Kanske inte en perfekt demokrati men ändå en demokrati. Det betyder att vi som medborgare har en möjlighet att välja vilken inriktning vårt land skall ha framöver. Vi har politiska partier som har en tendens att följa opinionen men vi har även möjligheten att skapa nya partier om dom som finns idag inte fyller de krav som vi har. Därför har vi en möjlighet att förändra. Men det kräver även en del av oss själva. Vi måste nämligen vara delaktiga. Vi kan inte sitta i soffan, äta chips och titta på dokusåpor och tro att allting löser sig. Vi måste träffa andra människor, utbilda oss, diskutera, argumentera och vara delaktiga i de beslut som måste tas. En demokrati kräver pålästa engagerade medborgare för att fungera väl.

Dagens politiska partier och klimatkrisen

I skrivande stund har vi åtta partier i riksdagen. Deras engagemang i klimatfrågan är långt ifrån det som krävs för att vi skall nå målen. Förmodligen beror detta på att dom inte kan släppa tanken på att hålla vårt nuvarande ekonomiska system vid liv. Ingenting får störa den heliga tillväxten. Detta trots att själva tillväxtbegreppet skapar en olöslig ekvation eftersom att våra resurser är begränsade. Inte ens Miljöpartiet kan släppa denna tanke och är därför ett lika stort hinder för att lösa klimatproblemen som dom andra partierna.

Självklart kommer det förslag och utspel från alla partier om hur dom vill lösa klimatproblemen men ingen av dom är ens i närheten av att skapa förutsättningar för att lösa problemen i tid. För inte allt för länge sedan var det hård politisk strid om t ex flygskatten. Det stod spaltmeter i tidningarna och partiernas förespråkare använde hårda ord för att förklara varför just dom hade rätt. Faktum är att flygskatten var en sådan ickefråga som varken gjorde till eller från. Flygandet har fortsatt att öka och därmed utsläppen. Riksdagen är idag ofta en teater där vi kan titta på skådespelet och få intrycket att dom faktiskt gör någonting för att lösa dom viktiga problemen. Som tack får dessa skådespelare höga gager så länge som dom kan klamra sig fast vid makten. Ty även vår demokrati är en del av det ekonomiska system som vi måste reformera eller byta ut. Det spelar ingen roll om vi tittar till höger eller vänster på skalan ingen vågar ta tag i dom stora problemen eftersom att dom då riskerar att förlora sina välbetalda jobb.

Den politiska skalan

Höger-/ vänsterskalan har använts i politiken under en lång tid. Det är termer som är hårt kopplat till ideologier där det finns tankar som – beroende på den enskildes politiska uppfattning – kan uppfattas som både bra och dåligt. Det har funnits, och finns, politiker som inte vill bli placerad på denna skala men politiska kollegor, tyckare och journalister brukar ändå vara ganska snabba på kasta in dom någonstans på den skalan. Oftast för att demonisera sin motståndare men även för att försöka locka över dom från det dom då anser är “the dark side”.

Allt eftersom att polariseringen ökar i samhället så verkar även viljan att nåla fast motståndare i denna skala att öka. Det är knappast bra för varken landet eller folket.

En sak med denna skala är att den inte är fixerad. Människors åsikter flyttar på denna skala. Allt beroende på deras egen situation och hur mycket pengar politiska lobbygrupper lägger på propaganda. Det finns ofta ytterlighetspartier som vill tänja på dessa gränser och därmed breddas skalan. Politiska partier flyttar dessutom ganska friskt fram och tillbaka på denna skala. Kan du t ex gissa från vilket parti som hade denna text i sitt partiprogram 1969?

Miljö
Kostnaderna för bevarandet av god miljö bör i princip – så långt detta är praktiskt möjligt åvila den som försakar miljöförstöring. Utsläpp av gifter och andra skadliga ämnen i sjöar och vattendrag måste med alla medel förhindras. Kommunala och industriella reningsverk för biologisk rening skall vara fullt utbyggda 1975, för kemisk fällning av närsalter senast 1980. Internationellt samarbete med grannländerna måste inledas för att förhindra fortsatt förstörelse av vattnen runt Sverige. En fortgående sänkning av blyhalten i bensin måste ske sikte på helt blyfri bensin.  Lagstiftning om högsta tillåtna bullernivåer för olika bullerkällor skall genomföras. Stark restriktivitet med användningen av biocider i jord- och skogsbruk måste iakttas. Biologisk prövning måste föregå användningen av nya kemiska preparat.”

Det låter onekligen som Miljöpartiet, eller hur? Men Miljöpartiet var inte ens bildat vid den tiden. Det är faktiskt Moderaterna.

Men vad är egentligen den stora skillnaden mellan höger och vänster idag? I mina ögon handlar det om makt. Om du tittar man på högerkanten så vill dom ha makten skall ligga i privata händer. Ofta säljs det in som att makten skall hamna hos folket vilket är en sanning med modifikation eftersom att makten bara hamnar hos en ytterst liten del av folket p g a att styrmedlet är pengar. Kort sagt: Pengar är makt så den som har mest pengar bestämmer.

På den vänstra sidan av skalan vill man oftast att staten skall ha stor makt och man har en tro på att staten skall kunna hålla den egoism som privat makt skapar i schack. Detta kan definitivt upplevas som begränsningar i den privata friheten men om demokratin är intakt så skapar det utjämningar i samhället. Detta är i så fall då någonting verkligt bra för den stora massan av medborgare. Dock kan det skapa ett mer byråkratiskt och ett mindre effektivt samhälle om systemet inte fungerar bra.

Många politiska frågor borde egentligen inte vara någon stridsfråga när det gäller denna glidande skala men har ändå blivit det eftersom att dessa två krafter hela tiden sliter och drar åt varsitt håll så att konsensus sällan går att uppnå.

Det har funnits ideologiska idéer för att bryta upp denna gräns mellan höger och vänster. Då tänker jag närmast på den gröna rörelsen där man önskade en liten men stat som ändå gav mycket personlig frihet.  En stark stat som skulle orka hålla egoismen borta utan att bli på tok för byråkratisk. Dessutom fanns det en stark tro på människans inbyggda godhet. Miljöpartiet har försökt att inte bli fastlåsta i höger- / vänsterskalan men eftersom att dom numera gett upp sin systemkritik så framstår dom mest som veliga när om ibland är vänster och ibland höger utan att förklara hur ett nytt samhälle skulle se ut utan dessa maktmotsättningar.

Hur gör man en politisk förändring om inte partierna driver frågan?

Om vi nu har åtta partier som bara symboliskt jobbar för att lösa klimatproblemen så hur gör man då för att få till den förändringen? En sak som är säker är att ni måste engagera er. Ni måste antingen gå med i ett parti eller skapa ett nytt parti. Ert jobb som medborgare är just att vara med och aktivt skapa denna förändring. Ni kan inte se ert politiska engagemang som ett jobb eller som karriär. Ni måste se det som er plikt mot er själva, era barn och framtida generationer. Om ni börjar se det som ett jobb eller en karriär så kommer ni snabbt att förföras, smälta in och bli en del av det politiska problem som ni försöker lösa.

Ni måste läsa på. Ni måste kritiskt granska dom uppgifter som sätts i era händer. Annars kommer slipade retoriker och smarta lobbygrupper snabbt att lura skjortan av er med statistik och tveksamma utredningar. Ni måste vara starka. Ni måste stå emot påtryckningar och maktspel där syftet är att få er att ge vika lite i taget tills dess att allt ni gjort har rullat ner för det sluttande planet som kallas kompromisser. Klimatet har inte tid för kompromisser för närvarande.

Och sist men inte minst… HA ROLIGT! Att ta sitt demokratiska ansvar kan vara riktigt roligt. Man träffar underbara människor, man får känna glädjen av att göra saker tillsammans och man får känna stolthet när man lyckats tillsammans.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.